Lösa ord

Som vanligt ägnar jag en del av fri(?)tiden åt att bedriva studier inom IT-pedagogik. Till kursens natur hör att prova en massa olika programvaror, de flesta on-line. Jag skapar konton. Med inloggningsuppgifter bestående av användarnamn och lösenord.

Ikväll har jag satt mig ner för att försöka nedteckna alla dessa lösenord på ett och samma ställe. Just nu är jag uppe i 34 olika konton. Varav jag kan lösenordet till ungefär hälften.

Jag blir galen! Jag kommer aldrig ihåg vad jag har valt för lösenord! Det skulle vara så himla enkelt att  använda samma, men det blir jag ju direkt uppmanad att undvika.

Jag har försökt hålla mig till någon sorts system - ett visst mönster för studier, ett för arbete, ett för fritid. Men vad hjälper det? Min mail är nedlusad av återställda lösenord.

En tanke slår mig - när nu tekniken är utvecklad med bland annat program för att identifiera ansikten - varför inte bara kunna slå på sin webcam och vara direkt inloggad? Eller en skärm som kan känna igen ett fingeravtryck? En anspråkslös undran.

Pissed!

Avslutar frukosten. Drar ut stolen. Förvånas över plasket detta drag genererar. Tittar på den stora, våta fläck som breder ut sig bakom stolen. Som köksmattan gör sitt bästa för att absorbera.  Anklagar en sekund den åldrande hunden och hans fläckvisa oförmåga att hålla tätt. Inser strax att inte ens hästen skulle kunna åstadkomma den typen av läckage.

Läckaget kommer från kökshon. En koppling under diskbänken har släppt. Tömmer underskåpet. Torkar. Det rinner ut mer. Proppar med tidningpapper. Nödstädar eftersom jag inser att jag kommer att bli tvungen att släppa in fastighetsskötaren. Lämnar nyckel. Lämnar telefonmeddelande. Kommer försent till jobbet. Typ 5 min. Jag är rätt grym på att styra upp katastrofer!