Åh, vad jag älskar den frasen: ”Vad
var det jag sa?”. Förutsatt att det var jag som yttrade den,
förstås! Den är SÅ sjöjungfruanpassad!
Jag har haft rätt förut, både i
fråga om utgångarna av kommunalisering av skolorna och i
försäljningen av SAAB. För att ge ett par blygsamma exempel, det
finns förstås fler!
Jag har inte Facebook. Jo, det har jag
förstås, men inte installerat som app i min mobil eller på några
andra digitala enheter. Jag roade mig nämligen, trogna läsare vet
att jag ofta gör det, med att läsa lite av villkoren. Nej, jag vill
inte att Facebook ska ha tillgång till mina kontakter och alla
meddelanden jag skickar till dem. Nej, jag vill inte att Facebook ska
veta på vilken plats jag befinner mig. Att jag inte har appen och
därmed messenger på mobilen är både ett irritationsmoment och ett
ämne för att göra mig till åtlöje, jag vet! Men nu vet ni också!
Hur det verkligen är! Att min paranoia och mina
försiktighetsåtgärder kanske ändå inte räcker! Facebook har
sålt ut er! Pilutta er! Vad var det jag sa?
Medan ni i panik raderar era konton kan
jag i lugn och ro behålla mitt! Jag har ju nämligen på alla
tänkbara sätt anpassat mig till de villkor som jag känner mig
bekväm med. Jag anger inte min plats, jag har inte appen nedladdad
på någon enhet, jag deltar inte i några undersökningar och jag
tar inte del av några spel. Det som återstår att ta reda på om
mig - till exempel vilka sidor jag gillar, de bilder jag publicerar
och vilka vänner jag har – är något jag är stolt över och
därmed helt öppet gärna delar med vilka statsmakter eller företag
som helst!
