Jag har glasögon eftersom jag ser dåligt på långt håll. Sedan länge. Det par glasögon jag nu haft har tjänat länge, väldigt länge. Så länge att de inte bara tappat färg och form, utan dessutom ramlar glasen ut då och då. Skärpan är det emellertid inget fel på.
Så jag bokar tid hos en optiker. Är lite "vild" och bestämmer mig för att prova ett nytt företag med en butik på väldigt bra avstånd till min arbetsplats.
De är SÅ trevliga. Noga vid utprovningen. Jag hämtar glatt mina två nya bågar som kostar ungefär 1000% av det företaget går ut med i sin marknadsföring eftersom det behövs en del anpassningar och jag beställer de bästa tänkbara glasen med extra allt.
Första dagen när jag går ut med mina nya glasögon blir jag rädd. Rädd för att jag fortfarande är berusad efter gårdagens glas vin. Alltså typ ett glas vin. Inser sedan att det omöjligt kan vara så och påminner mig samtidigt om att det tar tid att vänja in hjärnan med nya glasögon. Allting gungar. Det är omöjligt att fästa blicken någonstans. Mitt synfält har samma storlek som om jag blickat genom ett sugrör. Jag kan inte läsa vägskyltar och inte heller texten på min TV.
Jag låter det gå sex veckor för att ge hjärnan tid att anpassa sig. Ingen skillnad. Provar mina gamla - allting är som de ska! Bokar ny tid hos optikern.
Nu kommer det intressanta! Det gjordes nya mätningar av såväl glasögonen som mina ögon och deras förmåga att se. Inga fel kunde spåras, varken på utslaget av undersökningen eller de resulterande glasen. Konsultation av ytterligar experter gav detta svar:
Förmodligen är min syn så "känslig" att den moderna teknikens förmåga att skapa optimala "sfärer" inte fungerar. De ska därför nu försöka göra nya glas med den "gamla" tekniken!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Enda trösten är att de lovat pengarna tillbaka om de inte kan leverera. Åtminstone det är delvis sjöjungfruanpassat, men vem ersätter mig för den tid och det obehag som deras uppenbara oförmåga att utföra sitt arbete vållat?
