Gamla oförätter, del XXX

Jag gick från bilen till porten och genade över gräsmattan. Med ett stort leende sparkade jag i det otroligt vackra högarna av höstlöv. Och minns plötsligt en gammal oförätt!

Jag vet inte hur gammal jag var, kanske i början av tonåren. Min far bor i ett hus med en pytteliten trädgård. Eller ja, tillräckligt stor för att rymma tre äppelträd. En höst när de släppt sina löv drabbades jag och en kompis av ett akut behov av att hoppa i lövhög! Vi räfsade alltså ihop allt och hoppade. Och hoppade. Klättrade upp i äppelträdens grenar och hoppade igen.

Efter en stund insåg vi att det skulle vara ännu roligare att hoppa i en större lövhög. Vi gjorde slag i saken och ringde på hos grannen på ena sidan och frågade om vi fick kratta upp deras löv och ta hem dem. Det fick vi. Grannarna på andra sidan, och ganska många andra längst gatan tyckte också att det var en bra idé. Vi räfsade och räfsade och drog kärra efter kärra till vår hastigt växande lövhög. Efter ett tag täckte den hela tomten. I mitten var den säkert ett par meter, längst staketet på sidorna minst en halvmeter. Och jisses, så vi hoppade!

Farsan blev galen. Det blev han ofta. Av helt obegripliga anledningar. Vad är väl ett par veckors eldande i tunna mot en glad dotter och nöjda grannar? Fattar fortfarande ingenting!

Simma lugnt?

Avsaknaden av min fantastiska pudel, som fick ett mycket värdigt avslut på sitt långa liv, har fört med sig flera förändringar i mitt liv. Naturligtvis den fysiska saknaden av honom, men också: min viktökning!

Man kanske inte tror att några promenader om dagen gör någon skillnad, men tro mig - det gör det! Typ 3 kilo. Som vägrar ge med sig! Jag försöker allt: promenader, cykling, minskat matintag, minskad alkoholkonsumtion, införskaffande (och visst brukande) av motionsredskap. Men det räcker inte för att kompensera bortfallet av hundpromenader.

Så jag köpte ett årskort på den lokala simhallen. Riktigt billigt dessutom, helt inom sjöjungfruramen!

Hur kunde jag vara så dum? Exakt VAD är det av tidigare livserfarenheter jag inte förstår? Jag har både tränat simning och arbetat på simhall...

1. Det är så ofantligt, otroligt TRÅKIGT att simma! Jag vet ju det, jag har försökt förut! Bara mata längd efter längd utan möjlighet att göra något annat konstruktivt samtidigt (mitt motionsredskap går ju ändå att använda framför TV:n).
2. Jag tål inte klor (nej, jag talar inte om de hundar och katter har på sina tassar, utan den tillsats man använder sig av för att ta kål på bakterier i simbassänger). Inte nog med att jag efter bara ett par sekunder ser ut som om jag gråtit i fjorton dagar (jo, jag vet att man kan använda simglasögon, men jag har slängt mina gamla och ännu inte bestämt mig för om det är värt att investera i nya), jag får dessutom klåda över hela kroppen. Jag tål dessutom inte feta krämer, och inte heller parfymerade, vilket utesluter i princip alla möjligheter att förebygger detta obehag. Som om jag inte egentligen visste det, men uppenbarligen förträngt insikten!
3. Jag hatar människor! Särskilt simmande sådana! En del simmar så långsamt så att de ständigt är i vägen. Andra simmar så fort att de stänker på mig när de passerar!
4. Jag hatar duscharna! De har tydligen bara två inställningar: skållhett eller iskallt.
5. Jag avskyr bastun. Jag avskyr värme. Jag får stora röda värmeutslag efter bara ett par minuter.
6. Skamlig behåring. Jag anser mig inte ha tid i mitt livsschema att att ansa kroppsbehåringen. Vilket jag, vid besök i simhallen, inser att jag borde göra.  Både ben, armhålor och bikinilinje. Men allvarligt! Allvarligt?

Ändå framhärdar jag. Varje torsdag. Simmar mina längder, bastar tills porerna öppnar sig och hjärnan brinner. Känner mig duktig. Går ner i vikt? Alltså, allvarligt? Snackar vi LOAD? Självklart går jag inte. ner i vikt.  Men kanske aningen fastare stuss...