Jag förlorade nyligen min fantastiska häst! Går inte att skoja om på något sätt. Men det har satt mig i en minst sagt absurd situation: att försöka hitta en ny. Inte sjöjungfruanpassat!
Jag har svarat på säkert hundra annonser. I en första kontakt låter allt förstås jättebra, helt i enlighet med vad jag söker: en häst i sina bästa år, snäll att hantera, tycker om att ridas ut, ordentligt grundutbildad, hel och frisk. Men, visar det sig...
- inte helt snäll att hantera, går bra bara man inte vänder ryggen till
- kan inte gå med andra hästar
- bockar vid uteritt
- röntgenfynd i hovarna
- röntgenfynd i ryggen
- halt just nu
- visserligen inte riden ännu...
- har aldrig ridits ut
- nyligen kastrerad, osäker om den kan gå med andra
- rädd för andra hästar
- sadeltvång
- krubbitare
- svår att lasta
- shivering
Jag har provridit säkert tjugo, kört hundratals mil genom landet. Det finns ju säljare som tolkar mina önskemål lite väl brett
- lugn = i princip död
- välskolad = kan både äta och bajsa
- frisk = inte död, andas fortfarande
Och så ha vi de som helt medvetet luras:
- hästen finns inte. Åtminstone inte i några som helst register
- försäkringsbolagen vägrar försäkra hästen eftersom det finns en massa tveksam historik
Sedan har jag ju vid ett par tillfällen efter provridning varit kanske onödigt försiktig
- sorterat bort häst där ägaren vägrat klinikbesiktning
- sorterat bort häst som vid provridningen bara går i en galopp eller inte galopperar alls
- sorterat bort häst som inte visar någon som helst personlighet eller engagemang
- sorterat bort häst där säljaren inte har mer än några dagars erfarenhet av hurdan hästen är
Men hur svårt kan det vara? Det är ju inte så att jag kräver att det ska vara ett 15-årigt mörkbrunt sto på 169 cm med fantastisk stam, underbar att "hänga med", fantastisk ridkänsla, gärna med ett namn som börjar på Cha- och slutar med -brie. Men i princip...
Oförätter kopplade till nobelpris i litteratur
Dagens utnämning av pristagare av Nobels litteraturpris får mig att minnas två händelser från min gymnasietid.
Jag lyckades snika mig in på en mycket åtråvärd gymnasieplats: på Södra Latins estetiska linje. Jag hade inte de intagningspoäng som krävdes, men genom ett personligt besök fick jag ett erbjudande om en plats efter ett sent avhopp, tre veckor in på terminen. Jag var de enda i klassen som inte hade de 4,3 som krävdes i betygssnitt från grundskolan. Min klassföreståndare tillika svensklärare uttryckte mycket tydligt sitt missnöje: jag platsade definitivt inte i hans elitklass och han skulle göra allt som krävdes för att bevisa detta. Jag bestämde mig naturligtvis genast för att bevisa motsatsen.
Vi fick alla frågan vilken bok vi senast läst. Jag svarade sanningsenligt "Hundra år av ensamhet". Vår svensklärare tillika klassföreståndare replikerade fnysande: "Vita-serien-böcker läser jag inte!". Min första uppsats kommenterades med "Du använder ofta ett språk med konstruktioner som ligger utanför gränsen till vad du klarar av. Den känsla av osäkerhet som därvid uppstår får du bort antingen genom att ordentligt lära dig det här språket eller också genom att sänka den språkliga ambitionsnivån".
Ett par månader senare fick Marquez nobelpriset i litteratur. Och vi skrev vår första anonyma uppsats, där läraren inte fick veta vem som skrivit vad förrän efter betygssättning. "Pendlar mellan 'bra' och 'alldeles fantastisk'" var kommentaren. Inget om att lära mig språket eller sänka ambitionsnivån...
Ett år senare skrev jag en uppsats på ämnet "En konstnär jag beundrar". Den börjar: " Den 24:e maj 1941 födde Abraham och Betty Zimmerman en son som döptes till Robert 'Bob' Zimmerman". Vad är det med mig och nobelpristagare?
Fotnot: Min svensklärare tillika klassföreståndare fick presenter av klassen då vi slutade: En falukorvsring att hänga runt halsen och ett kassettband med bara en låt inspelad på repeat: "Suicide is painless". Onödigt hårt kanske. Han har ju ändå inspirerat mig att bli just lärare i svenska. Med motiveringen att sämre kan det ändå inte bli... Så tar sig sjöjungfrur an oförätter och utmaningar!
Jag lyckades snika mig in på en mycket åtråvärd gymnasieplats: på Södra Latins estetiska linje. Jag hade inte de intagningspoäng som krävdes, men genom ett personligt besök fick jag ett erbjudande om en plats efter ett sent avhopp, tre veckor in på terminen. Jag var de enda i klassen som inte hade de 4,3 som krävdes i betygssnitt från grundskolan. Min klassföreståndare tillika svensklärare uttryckte mycket tydligt sitt missnöje: jag platsade definitivt inte i hans elitklass och han skulle göra allt som krävdes för att bevisa detta. Jag bestämde mig naturligtvis genast för att bevisa motsatsen.
Vi fick alla frågan vilken bok vi senast läst. Jag svarade sanningsenligt "Hundra år av ensamhet". Vår svensklärare tillika klassföreståndare replikerade fnysande: "Vita-serien-böcker läser jag inte!". Min första uppsats kommenterades med "Du använder ofta ett språk med konstruktioner som ligger utanför gränsen till vad du klarar av. Den känsla av osäkerhet som därvid uppstår får du bort antingen genom att ordentligt lära dig det här språket eller också genom att sänka den språkliga ambitionsnivån".
Ett par månader senare fick Marquez nobelpriset i litteratur. Och vi skrev vår första anonyma uppsats, där läraren inte fick veta vem som skrivit vad förrän efter betygssättning. "Pendlar mellan 'bra' och 'alldeles fantastisk'" var kommentaren. Inget om att lära mig språket eller sänka ambitionsnivån...
Ett år senare skrev jag en uppsats på ämnet "En konstnär jag beundrar". Den börjar: " Den 24:e maj 1941 födde Abraham och Betty Zimmerman en son som döptes till Robert 'Bob' Zimmerman". Vad är det med mig och nobelpristagare?
Fotnot: Min svensklärare tillika klassföreståndare fick presenter av klassen då vi slutade: En falukorvsring att hänga runt halsen och ett kassettband med bara en låt inspelad på repeat: "Suicide is painless". Onödigt hårt kanske. Han har ju ändå inspirerat mig att bli just lärare i svenska. Med motiveringen att sämre kan det ändå inte bli... Så tar sig sjöjungfrur an oförätter och utmaningar!
Vart är jag på väg?
Efter att vid flera tillfällen ha kört fel (inte likt mig, men jag skyller förstås på bristande skyltning) bestämde jag mig för att inhandla en GPS till min nya bil. Köpte enklast tänkbara, men av ett väl etablerat märke. På skoj läste jag översiktligt igenom användarvillkoren, vilket jag ibland brukar roa mig med att göra (ett att skälen till min naturliga skepticism). Där gick det bland annat att läsa följande:
"Garantifriskrivning. (företagets namn) avsäger sig alla garantier såväl uttryckliga som underförstådda, för kvalitet, prestanda, säljbarhet, lämplighet för ett visst ändamål eller intrång i upphovsrätt. Muntliga och skriftliga råd eller information från (företagets namn) eller dess leverantörer och licensgivare utgör inte någon garanti och du kan inte kräva att du kan förlita dig på sådan information. Denna garantifriskrivning är ett viktigt villkor i avtalet."
Ooops! Jag kan alltså inte räkna med att produkten ska fungera för det tänka ändamålet.Jag kan inte heller räkna med att råd från tillverkare eller säljare är tillförlitliga...
Längre ner står det att jag inte kan hålla någon ansvarig - varken tillverkare, anställd eller anhörig till anställd - för eventuella brister. .
Alltså! Varför ska jag ens köpa produkten? Det finns inga garantier för att den ska fungera eller för att jag ska få hjälp med den om jag behöver. Min enda tröst är att det oftast är så här användarvillkoren är formulerade - och det brukar oftast fungera ändå.
Men på skoj: läs igenom Facebooks användarvillkor. Och fråga mig sedan varför jag inte har appen nedladdad på telefonen utan kör via webben (även om de försöker täppa till även denna lucka i min integritet).
Så varför struntar jag inte i att köpa en GPS och låter telefonen med dess platssökning sköta navigeringen? Därför att då kommer varje rörelse jag gör att registreras av bland annat Facebook, som dessutom gärna säljer informationen vidare, exempelvis till den psykotiske lönnmördare jag underkände i engelska vårterminen - 02. Eller någon annan.
Paranoid? Kanske. Men har du koll på vilka som samlar information, bland annat om den plats du befinner dig på, och i vilka syften? Skrattar bäst som skrattar sist, säger jag bara!
"Garantifriskrivning. (företagets namn) avsäger sig alla garantier såväl uttryckliga som underförstådda, för kvalitet, prestanda, säljbarhet, lämplighet för ett visst ändamål eller intrång i upphovsrätt. Muntliga och skriftliga råd eller information från (företagets namn) eller dess leverantörer och licensgivare utgör inte någon garanti och du kan inte kräva att du kan förlita dig på sådan information. Denna garantifriskrivning är ett viktigt villkor i avtalet."
Ooops! Jag kan alltså inte räkna med att produkten ska fungera för det tänka ändamålet.Jag kan inte heller räkna med att råd från tillverkare eller säljare är tillförlitliga...
Längre ner står det att jag inte kan hålla någon ansvarig - varken tillverkare, anställd eller anhörig till anställd - för eventuella brister. .
Alltså! Varför ska jag ens köpa produkten? Det finns inga garantier för att den ska fungera eller för att jag ska få hjälp med den om jag behöver. Min enda tröst är att det oftast är så här användarvillkoren är formulerade - och det brukar oftast fungera ändå.
Men på skoj: läs igenom Facebooks användarvillkor. Och fråga mig sedan varför jag inte har appen nedladdad på telefonen utan kör via webben (även om de försöker täppa till även denna lucka i min integritet).
Så varför struntar jag inte i att köpa en GPS och låter telefonen med dess platssökning sköta navigeringen? Därför att då kommer varje rörelse jag gör att registreras av bland annat Facebook, som dessutom gärna säljer informationen vidare, exempelvis till den psykotiske lönnmördare jag underkände i engelska vårterminen - 02. Eller någon annan.
Paranoid? Kanske. Men har du koll på vilka som samlar information, bland annat om den plats du befinner dig på, och i vilka syften? Skrattar bäst som skrattar sist, säger jag bara!
Skottpengar, del 2
Jag följde en magkänsla och ringde mitt försäkringsbolag för att kolla att ingen faktura skickats för det undermånliga stenskottsarbete. Det fanns en faktura! Varför blev jag inte förvånad?
Jag meddelade mitt förträffliga försäkringsbolag att de inte under några omständigheter ska betala den. Jag har flera utlåtanden över det dåligt utförda arbetet - men framför allt att de borde ha rekommenderat byte av rutan. Bolaget, med initialerna TH, gör en notering och erbjuder sig att bestrida fakturan rättsligt om det behövs.
Jag ringer firman och berättar för en växeltelefonist om den felaktiga faktureringen. Kopplas till samma charmerande receptionist som jag tidigare haft diverse ordväxlingar med. Hon säger att hon mycket tydligt minns mig (fattas bara annat!) och att de ändå måste få betalt för utfört arbete.
NEJ! Det var just det! Ni ska INTE ha betalt för det arbetet! Det var USELT! upplyser jag henne om så sjöjungfruvänligt som det bara är möjligt.
Hon upprepar företagets policy om att inte lämna några garantier. Jag påpekar enkelt att kvaliteten på arbetet inte är något som hon och jag behöver diskutera, det kan avgöras i annat forum, där mitt försäkringsbolag gärna är en av parterna och hennes chef den andra. Nu vill hon ha namnet på min handläggare. Som jag inte har. Jag ber att få återkomma. Ringer försäkringsbolaget och får namnet. Under samtalet plingar det till i luren. Det finns ett röstmeddelande. Från min favoritreceptionist. 'Jag har mackulerat fakturan" säger hon. Den som lever får se...
Jag meddelade mitt förträffliga försäkringsbolag att de inte under några omständigheter ska betala den. Jag har flera utlåtanden över det dåligt utförda arbetet - men framför allt att de borde ha rekommenderat byte av rutan. Bolaget, med initialerna TH, gör en notering och erbjuder sig att bestrida fakturan rättsligt om det behövs.
Jag ringer firman och berättar för en växeltelefonist om den felaktiga faktureringen. Kopplas till samma charmerande receptionist som jag tidigare haft diverse ordväxlingar med. Hon säger att hon mycket tydligt minns mig (fattas bara annat!) och att de ändå måste få betalt för utfört arbete.
NEJ! Det var just det! Ni ska INTE ha betalt för det arbetet! Det var USELT! upplyser jag henne om så sjöjungfruvänligt som det bara är möjligt.
Hon upprepar företagets policy om att inte lämna några garantier. Jag påpekar enkelt att kvaliteten på arbetet inte är något som hon och jag behöver diskutera, det kan avgöras i annat forum, där mitt försäkringsbolag gärna är en av parterna och hennes chef den andra. Nu vill hon ha namnet på min handläggare. Som jag inte har. Jag ber att få återkomma. Ringer försäkringsbolaget och får namnet. Under samtalet plingar det till i luren. Det finns ett röstmeddelande. Från min favoritreceptionist. 'Jag har mackulerat fakturan" säger hon. Den som lever får se...
Skottpengar
Min nya bil! Ett stenskott! En långtradare framför mig släpper lite grus. Ett stenskott! I min fina, nya bils ruta! Och mitt under terminen! Har jag tid? Nej!
Sommarlov! På min "att-göra-lista" står att fixa stenskottet. Bokar alltså tid på en firma som flitigt annonserar via radio. Och som finns nära. Nu utspelar sig följande:
- Jag anländer vid bokad tid
- Jag anmäler mig i kassan
- Jag informeras om att de inte lämnar några som helst garantier för resultatet
- Jag säger att om de inte tror att de kan fixa skadan så kan jag gå till någon annan
- Jag ber om att någon ska komma ut och inspektera skadan för ett utlåtande
- Jag presenteras för mycket ung medarbetare som upprepar företagets policy; att de inte kan lämna några garantier, men att han ändå kan göra skadan mindre
- Jag upprepar att jag kan gå till någon annan om han känner sig osäker
- Jag föräkras igen om att skadan kommer att upplevas betydligt mindre
- Jag accepterar. Lämnar bilen och går och handlar.
- Jag återvänder. Konstaterar omedelbart att skadan är ännu mer märkbar än tidigare. Påtalar detta.
- Jag informeras åter om företagets policy att inte ge några garantier.
- Jag återger den konversation som tidigare utspelat sig, bland annat det parti då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan.
- Jag informeras om att detta tolkats mer som ett hot än ett erbjudande! What? En sjöjungfru hotar aldrig, vi ger bara löften!
- Jag lovar att återkomma, efter att ha fått ett oberoende utlåtande.
- Jag skaffar detta utlåtande. Jobbet är asdåligt utfört! Bilen kommer inte att gå igenom en besiktning. En skicklig glasmästare hade kanske klarat det, en mindre skicklig borde ha rekommenderat byte av hela rutan. Nu går skadan inte längre att reparera.
- Jag återvänder till glasfirman.
- Jag informeras återigen om deras policy att inte lämna några garantier.
- Jag återger delar av vår tidigare konversation, bland annat delen då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan om de känner den minsta lilla oro över uppdraget. Det erbjudande som de tolkade som hot.
- Jag föreslår att de ska "göra om - göra rätt". De avböjer. Säger att de annulerar fakturan.
Jag har alltså en ruta med en stor bubbla mitt i synfältet. På min "att-göra-lista" står, fortfarande, att fixa stenskottet! Jag har ju hela sommaren på mig...
Sommarlov! På min "att-göra-lista" står att fixa stenskottet. Bokar alltså tid på en firma som flitigt annonserar via radio. Och som finns nära. Nu utspelar sig följande:
- Jag anländer vid bokad tid
- Jag anmäler mig i kassan
- Jag informeras om att de inte lämnar några som helst garantier för resultatet
- Jag säger att om de inte tror att de kan fixa skadan så kan jag gå till någon annan
- Jag ber om att någon ska komma ut och inspektera skadan för ett utlåtande
- Jag presenteras för mycket ung medarbetare som upprepar företagets policy; att de inte kan lämna några garantier, men att han ändå kan göra skadan mindre
- Jag upprepar att jag kan gå till någon annan om han känner sig osäker
- Jag föräkras igen om att skadan kommer att upplevas betydligt mindre
- Jag accepterar. Lämnar bilen och går och handlar.
- Jag återvänder. Konstaterar omedelbart att skadan är ännu mer märkbar än tidigare. Påtalar detta.
- Jag informeras åter om företagets policy att inte ge några garantier.
- Jag återger den konversation som tidigare utspelat sig, bland annat det parti då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan.
- Jag informeras om att detta tolkats mer som ett hot än ett erbjudande! What? En sjöjungfru hotar aldrig, vi ger bara löften!
- Jag lovar att återkomma, efter att ha fått ett oberoende utlåtande.
- Jag skaffar detta utlåtande. Jobbet är asdåligt utfört! Bilen kommer inte att gå igenom en besiktning. En skicklig glasmästare hade kanske klarat det, en mindre skicklig borde ha rekommenderat byte av hela rutan. Nu går skadan inte längre att reparera.
- Jag återvänder till glasfirman.
- Jag informeras återigen om deras policy att inte lämna några garantier.
- Jag återger delar av vår tidigare konversation, bland annat delen då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan om de känner den minsta lilla oro över uppdraget. Det erbjudande som de tolkade som hot.
- Jag föreslår att de ska "göra om - göra rätt". De avböjer. Säger att de annulerar fakturan.
Jag har alltså en ruta med en stor bubbla mitt i synfältet. På min "att-göra-lista" står, fortfarande, att fixa stenskottet! Jag har ju hela sommaren på mig...
Att åka kommunalt
Sedan en tid tillbaka har jag ett arbete som innebär att jag måste använda mig av kommunala kommunikationer. De bussar som trafikerar den aktuella sträckan är upphandlade av ett företag som jag ger tummen ner.
Ljud
- Påminnelse om säkerhetsbälte. Några av de nyinförskaffade bussarna har en signal som vid varje hållplats påminner passagerarna om möjligheten att använda säkerhetsbälte. Denna signal är så hög att den app som jag laddade ner i telefonen för att mäta nivån slår i taket. Jag har tinnitus. Efter 14 sådana signaler tjuter det i mina öron resten av dagen. Hur är det för chaufförerna? När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
- Radio. Många chaufförer vill lyssna på radio när de kör. Helt OK för mig, jag kan placera mig långt bak i bussen för att slippa höra vrålen från morgonpigga programledare. Såvida inte radion går ut i det centrala högtalarsystemet. När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
Ljus
Jag vill gärna läsa under färden, ibland kurslitteratur, ibland skönlitteratur. Då är det bra om man kan se texten. Jag kliver ofta på bussar där ALL belysning är frånkopplad, både den i gångarna och de för platserna individuella. När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysteriskt på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
Värme
- Jag har såväl vintertid som sommartid upplevt hur kall luft strömmar från en panel strax ovanför mitt huvud. Iskall luft. Den går inte att reglera med det luftuttag som befinner sig strax ovanför varje sittplats.När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
- Jag har under sommartid upplevt hur varm luft strömmar från panelen strax ovanför mitt huvud. Kokhet luft. Elementet vid mina fötter går också på högvarv. Det är ungefär 50 grader i bussen. Barnföräldrar försöker förtvivlat flytta sina barnvagnar utanför de varma strålarna. När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
Avgångstider
Jag har hittills ALDRIG varit med om att en buss har avgått vid den tidpunkt som tidtabellen utlovar. På ett sätt är det inget stort problem, jag åker alltid i rusningstid, och det kommer alltid en buss förr eller senare. MEN...
- När en buss är kraftigt försenad står det många personer och väntar. Det tar tid att få på dessa, särskilt om bussen redan är överfull. Man kan vänta på nästa. Det finns en tavla som talar om när denna ska komma. Det händer ofta att jag väljer att vänta för att få sittplats. Men den bussen kommer inte. Och inte nästa heller. Och nästa är överfull...
- Eller så kommer det flera bussar på en gång. Nästan tomma...
- Jag anländer med tunnelbana till knutpunkten. Ser att nästa buss går om två minuter. Springer. Och ser bakänden på en buss som lämnar plattformen. Nästa buss går, ja, någon gång. Det vore så mycket bättre om bolaget bara gick ut med att bussar i rusningstrafik går i tillgång av buss, då behöver jag inte springa i onödan!
Det mest intressanta är att det bolag som upphandlat sträckan får ersättning för antalet registrerade passagerare. Det innebär att varje gång jag av olika skäl tvingas byta buss, så får de dubbel ersättning!
Jag tror att jag ska byta karriär och bli entreprenör för busslinjerna i min kommun!
Ljud
- Påminnelse om säkerhetsbälte. Några av de nyinförskaffade bussarna har en signal som vid varje hållplats påminner passagerarna om möjligheten att använda säkerhetsbälte. Denna signal är så hög att den app som jag laddade ner i telefonen för att mäta nivån slår i taket. Jag har tinnitus. Efter 14 sådana signaler tjuter det i mina öron resten av dagen. Hur är det för chaufförerna? När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
- Radio. Många chaufförer vill lyssna på radio när de kör. Helt OK för mig, jag kan placera mig långt bak i bussen för att slippa höra vrålen från morgonpigga programledare. Såvida inte radion går ut i det centrala högtalarsystemet. När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
Ljus
Jag vill gärna läsa under färden, ibland kurslitteratur, ibland skönlitteratur. Då är det bra om man kan se texten. Jag kliver ofta på bussar där ALL belysning är frånkopplad, både den i gångarna och de för platserna individuella. När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysteriskt på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
Värme
- Jag har såväl vintertid som sommartid upplevt hur kall luft strömmar från en panel strax ovanför mitt huvud. Iskall luft. Den går inte att reglera med det luftuttag som befinner sig strax ovanför varje sittplats.När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
- Jag har under sommartid upplevt hur varm luft strömmar från panelen strax ovanför mitt huvud. Kokhet luft. Elementet vid mina fötter går också på högvarv. Det är ungefär 50 grader i bussen. Barnföräldrar försöker förtvivlat flytta sina barnvagnar utanför de varma strålarna. När jag har påtalat detta för chauffören får denna panik och trycker hysterisk på diverse knappar. Utan resultat. Jag kliver av och tar nästa buss.
Avgångstider
Jag har hittills ALDRIG varit med om att en buss har avgått vid den tidpunkt som tidtabellen utlovar. På ett sätt är det inget stort problem, jag åker alltid i rusningstid, och det kommer alltid en buss förr eller senare. MEN...
- När en buss är kraftigt försenad står det många personer och väntar. Det tar tid att få på dessa, särskilt om bussen redan är överfull. Man kan vänta på nästa. Det finns en tavla som talar om när denna ska komma. Det händer ofta att jag väljer att vänta för att få sittplats. Men den bussen kommer inte. Och inte nästa heller. Och nästa är överfull...
- Eller så kommer det flera bussar på en gång. Nästan tomma...
- Jag anländer med tunnelbana till knutpunkten. Ser att nästa buss går om två minuter. Springer. Och ser bakänden på en buss som lämnar plattformen. Nästa buss går, ja, någon gång. Det vore så mycket bättre om bolaget bara gick ut med att bussar i rusningstrafik går i tillgång av buss, då behöver jag inte springa i onödan!
Det mest intressanta är att det bolag som upphandlat sträckan får ersättning för antalet registrerade passagerare. Det innebär att varje gång jag av olika skäl tvingas byta buss, så får de dubbel ersättning!
Jag tror att jag ska byta karriär och bli entreprenör för busslinjerna i min kommun!
Prissättning
Jag var för ett par veckor sedan på veterinärkliniken och lät dem göra ett böjprov på min häst för att utesluta en tänkbar hälta. Det gjordes grundligt och visade ingen hälta. Jag är hur nöjd som helst. Så fick jag fakturan. Drygt 2000:-. Inga problem, det var det värt. För 30 minuters jobb. Lägg till lite tid för att föra journal och fakturera, så gör det en timpennning på åtminstonde 3000:-/timme.
Lämnar ibland min bil på verkstad. Minipriset är 500:- / timme. Inget konstigt med det, jag kan ju inte precis göra det själv, så mekanikerns kompetens måste ju få kosta.
Men så slår det mig. Jobbet jag själv gör - som lärare. När ska VI börja få betalt för det vi gör? Så här skulle debiteringen för en vecka kunna se ut:
Diagnostisering: 2 timmar a' 600:-
Föreläsning: 17 timmar a' 2000:- (här ingår planeringstid på ca 7 timmar, förutsatt att föreläsaren har varit med ett tag)
Handledning: 6 timmar a' 600:- Utvecklingssamtal, mentorskap
Utvärdering och återkoppling: Det vill säga rättning och konstruktiv bedömning av elevernas prestationer. Även utvecklingssamtal ingår här. 10 timmar a' 600:-.
Dokumentation: Omdömen, betygssättning, åtgärdsprogram: 3 timmar a' 600:-
Ja, en lärare arbetar 45 timmar per vecka. Lägg alltså till för fem timmar övertid a' 1200:-
Det gör 52600:-. I veckan. Men jag är inte naiv, lokaler, administration och fortbildning kostar också. Låt oss ta i och säga att det tar inte mindre än 70% av det en lärare genererar. Återstår 15780:- per vecka. Drygt 67000:- i månaden, före skatt. Är inte det rimligt? Jag tycker det!
Lämnar ibland min bil på verkstad. Minipriset är 500:- / timme. Inget konstigt med det, jag kan ju inte precis göra det själv, så mekanikerns kompetens måste ju få kosta.
Men så slår det mig. Jobbet jag själv gör - som lärare. När ska VI börja få betalt för det vi gör? Så här skulle debiteringen för en vecka kunna se ut:
Diagnostisering: 2 timmar a' 600:-
Föreläsning: 17 timmar a' 2000:- (här ingår planeringstid på ca 7 timmar, förutsatt att föreläsaren har varit med ett tag)
Handledning: 6 timmar a' 600:- Utvecklingssamtal, mentorskap
Utvärdering och återkoppling: Det vill säga rättning och konstruktiv bedömning av elevernas prestationer. Även utvecklingssamtal ingår här. 10 timmar a' 600:-.
Dokumentation: Omdömen, betygssättning, åtgärdsprogram: 3 timmar a' 600:-
Ja, en lärare arbetar 45 timmar per vecka. Lägg alltså till för fem timmar övertid a' 1200:-
Det gör 52600:-. I veckan. Men jag är inte naiv, lokaler, administration och fortbildning kostar också. Låt oss ta i och säga att det tar inte mindre än 70% av det en lärare genererar. Återstår 15780:- per vecka. Drygt 67000:- i månaden, före skatt. Är inte det rimligt? Jag tycker det!
Smart?
OK, man får inte vara dum, måste tänka smart! Tänkte jag och köpte en smart-tv. Hur smart var det?
Låt oss följa en klassisk dramaturgisk kurva; problem - upptrappning - upplösning
Problem: Jag somnar ofta framför tv:n. Vaknar fyra timmar senare och är i princip färdigsoven. Men borstar ändå tänderna och går och lägger mig ett par timmar till. Tänkte att om jag istället har en tv i sovrummet så kan jag gå och lägga mig direkt, så gör det inget om jag somnar. Smart! Men det finns inget antennuttag i rummet, så jag tänkte att jag kanske kan använda det ganska kostsamma luftburna bredband vi välsignats med. Alltså köpa en tv som kan gå på wifi, jag klarar mig bra på streaming-tjänsterna.
Upptrappning: Jag gjorde ordentlig research och åkte därefter till ett storvaruhus för elektronik och uppsökte tv-avdelningen. Jag fick hjälp av en man som visste precis vilken tv jag behövde. Den fanns inte hemma men var beställd. Jag återvände veckan efter. Leveransen var försenad. Jag återvände veckan efter. Inhandlade sagda tv. Tog hem den, packade upp den och bäddade ner mig för att titta på streamad tv. Det fungerade utmärkt. Så gick det ett par veckor utan att jag hade tid att titta på tv, men för ett par dagar sedan fick jag för mig att titta på ett par avsnitt av ett program som jag tidigare följt men nu missat. Det gick inte att få igång programmet. Tv:n hävdade att den saknade stöd för "Flash", som behövs för att spela upp programmet. Men vaddå? Det fungerade ju förut! Googlade. Kunde snart konstatera att i princip alla smarta tv-apparater saknar stöd för Flash eftersom Adobe, som tillhandahåller tjänsten, bråkat om rättigheterna. Uppenbarligen borde det inte ha fungerat ens de första dagarna, fråga mig inte hur det kommer sig att det ändå gjorde det.
Upplösning: Jag behöver en annan lösning. Mer googlande antyder att jag istället behöver införskaffa något som heter "Apple tv", en liten pryl som man kan koppla mellan sin apple-produkt (telefon eller padda) och lämplig skärm och därmed "spegla" det som visas på apple-produkten (som alltså inte är spärrad efter kontroverser med Adobe). Det innebär att det drar betydligt mera ström och frestar mycket på surf-potten (i och för sig ganska generös med vårt bredbandsabonnemang). Och vad ska jag då med en smart tv till? Nej, det tycks inte finnas plats för mer än en som är smart i det här hemmet! Och det är inte tv:n!
Låt oss följa en klassisk dramaturgisk kurva; problem - upptrappning - upplösning
Problem: Jag somnar ofta framför tv:n. Vaknar fyra timmar senare och är i princip färdigsoven. Men borstar ändå tänderna och går och lägger mig ett par timmar till. Tänkte att om jag istället har en tv i sovrummet så kan jag gå och lägga mig direkt, så gör det inget om jag somnar. Smart! Men det finns inget antennuttag i rummet, så jag tänkte att jag kanske kan använda det ganska kostsamma luftburna bredband vi välsignats med. Alltså köpa en tv som kan gå på wifi, jag klarar mig bra på streaming-tjänsterna.
Upptrappning: Jag gjorde ordentlig research och åkte därefter till ett storvaruhus för elektronik och uppsökte tv-avdelningen. Jag fick hjälp av en man som visste precis vilken tv jag behövde. Den fanns inte hemma men var beställd. Jag återvände veckan efter. Leveransen var försenad. Jag återvände veckan efter. Inhandlade sagda tv. Tog hem den, packade upp den och bäddade ner mig för att titta på streamad tv. Det fungerade utmärkt. Så gick det ett par veckor utan att jag hade tid att titta på tv, men för ett par dagar sedan fick jag för mig att titta på ett par avsnitt av ett program som jag tidigare följt men nu missat. Det gick inte att få igång programmet. Tv:n hävdade att den saknade stöd för "Flash", som behövs för att spela upp programmet. Men vaddå? Det fungerade ju förut! Googlade. Kunde snart konstatera att i princip alla smarta tv-apparater saknar stöd för Flash eftersom Adobe, som tillhandahåller tjänsten, bråkat om rättigheterna. Uppenbarligen borde det inte ha fungerat ens de första dagarna, fråga mig inte hur det kommer sig att det ändå gjorde det.
Upplösning: Jag behöver en annan lösning. Mer googlande antyder att jag istället behöver införskaffa något som heter "Apple tv", en liten pryl som man kan koppla mellan sin apple-produkt (telefon eller padda) och lämplig skärm och därmed "spegla" det som visas på apple-produkten (som alltså inte är spärrad efter kontroverser med Adobe). Det innebär att det drar betydligt mera ström och frestar mycket på surf-potten (i och för sig ganska generös med vårt bredbandsabonnemang). Och vad ska jag då med en smart tv till? Nej, det tycks inte finnas plats för mer än en som är smart i det här hemmet! Och det är inte tv:n!
När andra försöker göra sitt jobb...
Jag har de sista veckorna sammanträffat med åtminstone två personer, medelålders män anställda för att sälja sina respektive produkter, som nog har haft en lite besvärligare kund än de tänkt sig. Låt oss uttrycka det så här: De har inte sjöjungfruanpassat sitt säljande.
Vi kan ju börja med bilförsäljaren. Jag har ju alltså köpt en ny bil. Jag är supernöjd med den, det ska erkännas! Men i veckan ramlade det ner en påminnelse på betalning av en försäkring som jag inte tecknat. Jag misstänkte bluffaktura, så jag ringde bilfirman för att informera dem. Döm om min förvåning då de hävdar att jag undertecknat ett avtal på denna försäkring! Skulle inte tro det! Jag blev uppmanad att teckna en försäkring innan jag hämtade bilen, vilket jag också gjorde. Med mitt "gamla" försäkringsbolag som jag är helt nöjd med. Detta kontrollerades också av bilfirman före avhämtning. Nu beklagade de det inträffade men hävdade att jag ändå godkänt detta med en underskrift - samma som konfirmerade köpet - och sa att jag skulle kunna byta tillbaka efter 6 månader. Att det inte går att ha två försäkringar. Att jag var bunden till deras avtal. What? Jag har redan betalat mitt "gamla" bolag. Ringde detta. De bekräftade att jag gjort en överenskommelse med dem och att jag som kund aldrig kan vara bunden på det sätt säljaren påstod utan att jag absolut är fri att välja (just det, där har de fattat det här med sjöjungfruliga rättigheter). Erbjöd rättslig hjälp om det skulle behövas. Ringde därpå det pådyvlade försäkringsbolaget. Som beklagade och omedelbart annulerade försäkringen. Där gick nog säljaren miste om en del provision!
Så till pensionen! Eftersom jag lånade pengar till bilen så blev jag "premiumkund" hos banken. De ville väldigt gärna hjälpa mig att se över mitt pensionssparande. Detta välkomnades - jag har en vag uppfattning om att jag bör sluta månadsspara som jag gör på grund av ändrade regler för avdrag. Bokade alltså tid hos en rådgivare. Denna man hade uppenbarligen bara ett mål: att få mig att flytta allt sparande till bankens egna fonder. Hans argument? Att det skulle bli lättare för mig att följa utvecklingen på "mina sidor". Vänta nu, jag är okunnig i detta, men inte dum i huvudet! Visst, jag är helt oinsatt i fond-världen, värre än så faktiskt, i förskönande ordalag skulle man kunna säga att jag är ointresserad, eller kanske till och med: otroligt skeptisk! I min värld är fonder och aktier "icke-pengar" med ett imaginärt värde som nyckfullt sätts av - ja, vem? Finns de ens? Jag ska inte fördjupa mig i detta, men kontentan är: för mig räcker det inte att en representant för min bank påstår att jag ska flytta alla mina pensionspengar till att hans bank för att jag ska kunna följa utvecklingen på "mina sidor". Efter hans två timmar långa genomgång, med förberedd PowerPoint-presentation, tackade jag bestämt nej till alla hans förslag, trots att jag gått dit med föresatsen att tacksamt acceptera desamma. Där gick han nog miste om en del provision!
Ha! Pilutta dem, båda två!
Vi kan ju börja med bilförsäljaren. Jag har ju alltså köpt en ny bil. Jag är supernöjd med den, det ska erkännas! Men i veckan ramlade det ner en påminnelse på betalning av en försäkring som jag inte tecknat. Jag misstänkte bluffaktura, så jag ringde bilfirman för att informera dem. Döm om min förvåning då de hävdar att jag undertecknat ett avtal på denna försäkring! Skulle inte tro det! Jag blev uppmanad att teckna en försäkring innan jag hämtade bilen, vilket jag också gjorde. Med mitt "gamla" försäkringsbolag som jag är helt nöjd med. Detta kontrollerades också av bilfirman före avhämtning. Nu beklagade de det inträffade men hävdade att jag ändå godkänt detta med en underskrift - samma som konfirmerade köpet - och sa att jag skulle kunna byta tillbaka efter 6 månader. Att det inte går att ha två försäkringar. Att jag var bunden till deras avtal. What? Jag har redan betalat mitt "gamla" bolag. Ringde detta. De bekräftade att jag gjort en överenskommelse med dem och att jag som kund aldrig kan vara bunden på det sätt säljaren påstod utan att jag absolut är fri att välja (just det, där har de fattat det här med sjöjungfruliga rättigheter). Erbjöd rättslig hjälp om det skulle behövas. Ringde därpå det pådyvlade försäkringsbolaget. Som beklagade och omedelbart annulerade försäkringen. Där gick nog säljaren miste om en del provision!
Så till pensionen! Eftersom jag lånade pengar till bilen så blev jag "premiumkund" hos banken. De ville väldigt gärna hjälpa mig att se över mitt pensionssparande. Detta välkomnades - jag har en vag uppfattning om att jag bör sluta månadsspara som jag gör på grund av ändrade regler för avdrag. Bokade alltså tid hos en rådgivare. Denna man hade uppenbarligen bara ett mål: att få mig att flytta allt sparande till bankens egna fonder. Hans argument? Att det skulle bli lättare för mig att följa utvecklingen på "mina sidor". Vänta nu, jag är okunnig i detta, men inte dum i huvudet! Visst, jag är helt oinsatt i fond-världen, värre än så faktiskt, i förskönande ordalag skulle man kunna säga att jag är ointresserad, eller kanske till och med: otroligt skeptisk! I min värld är fonder och aktier "icke-pengar" med ett imaginärt värde som nyckfullt sätts av - ja, vem? Finns de ens? Jag ska inte fördjupa mig i detta, men kontentan är: för mig räcker det inte att en representant för min bank påstår att jag ska flytta alla mina pensionspengar till att hans bank för att jag ska kunna följa utvecklingen på "mina sidor". Efter hans två timmar långa genomgång, med förberedd PowerPoint-presentation, tackade jag bestämt nej till alla hans förslag, trots att jag gått dit med föresatsen att tacksamt acceptera desamma. Där gick han nog miste om en del provision!
Ha! Pilutta dem, båda två!
Summering
Ja, oj, nu verkar det vara ett faktum - jag har en ny bil! Den tidigare anlitade bilförsäljaren tycks ha drabbats av något så (i sammanhanget) ovanligt som dåligt samvete och ringde mig när han fick in en lämplig bil - bättre än den han så förargligt sålde men till samma pris!
Men nu är det ju det här med att skiljas från den gamla...
Den har varit fantastisk! Alltid startat, alltid tagit sig fram! Vi har dragit andra bilar ur diken vintertid och chockerat ungdomar som velat tävla vid trafikljus! De flesta verkstadsbesöken har varit vanlig service eller ibland åtgärder som får räknas som helt rimligt underhåll. Med några undantag. Undantag som definitivt har med LOAD att göra!
Vid ett tillfälle tippade jag ner henne (ja, det är definitivt en hon) i ett dike. Skulle backa upp mot en lämplig parkering då vägkanten gav vika och placerade oss ordentligt sidleds i diket. Nu ska man ju ha tur som en tokig när man lyder under LOAD, annars skulle ingenting fungera, och jag fick snabbt tag på en kille med traktor. Han sa till mig att sätta mig i bilen, drog upp oss, och meddelade sedan att han aldrig trodde att det skulle gå utan att lägga oss på taket... Nämen, visst!
Parkeringsskador. En dag hade jag parkerat i ett parkeringsgarage och återvände till en bil med en rejäl buckla. Eftersom det inte fanns några vittnen fick jag stå för hela kalaset! En annan gång kom jag till bilen som stod parkerad vid ett köpcenter och fann hela sidan uppriven. Skaffade vittnen innan jag anmälde skadan!
En dag fick jag på mitt arbete via högtalarna en uppmaning att besöka min bil som hade aktiverat sitt larm. Någon hade slagit in rutan och stulit steron, nypris typ 1000:-. Min bil och fem till hade drabbats...
Sen måste jag ju återge en dråplig anekdot. Jag lämnade bilen för service på en rekommenderad, och utmärkt, "spagge-verkstad". Jag är medveten om hur fördomsfullt det kan låta, men det är ett faktum, och hör till berättelsen. När jag skulle lämna den insåg jag plötsligt att jag hade Knausgårds "Min kamp" som talbok i stereon. Som en sann "svenne" ville jag ju inte att detta skulle missförstås, utan matade ur cd:n och gömde den tillsammans med omslaget i handskfacket. Där också serviceboken låg... När jag hämtade bilen låg omslaget, mer än väl synligt, på passagerarsätet... Jag hoppas att de vid något tillfälle googlar på titeln. Hur tänkte Knausgård?
Hur som helst, jag kommer att sakna min gamla bil! Funderar allvarligt på att kräva umgängesrätt! Ja, vid sidan av den obligatoriska sjöjungfru-rätten att godkänna den nya ägaren, naturligtvis!
Men nu är det ju det här med att skiljas från den gamla...
Den har varit fantastisk! Alltid startat, alltid tagit sig fram! Vi har dragit andra bilar ur diken vintertid och chockerat ungdomar som velat tävla vid trafikljus! De flesta verkstadsbesöken har varit vanlig service eller ibland åtgärder som får räknas som helt rimligt underhåll. Med några undantag. Undantag som definitivt har med LOAD att göra!
Vid ett tillfälle tippade jag ner henne (ja, det är definitivt en hon) i ett dike. Skulle backa upp mot en lämplig parkering då vägkanten gav vika och placerade oss ordentligt sidleds i diket. Nu ska man ju ha tur som en tokig när man lyder under LOAD, annars skulle ingenting fungera, och jag fick snabbt tag på en kille med traktor. Han sa till mig att sätta mig i bilen, drog upp oss, och meddelade sedan att han aldrig trodde att det skulle gå utan att lägga oss på taket... Nämen, visst!
Parkeringsskador. En dag hade jag parkerat i ett parkeringsgarage och återvände till en bil med en rejäl buckla. Eftersom det inte fanns några vittnen fick jag stå för hela kalaset! En annan gång kom jag till bilen som stod parkerad vid ett köpcenter och fann hela sidan uppriven. Skaffade vittnen innan jag anmälde skadan!
En dag fick jag på mitt arbete via högtalarna en uppmaning att besöka min bil som hade aktiverat sitt larm. Någon hade slagit in rutan och stulit steron, nypris typ 1000:-. Min bil och fem till hade drabbats...
Sen måste jag ju återge en dråplig anekdot. Jag lämnade bilen för service på en rekommenderad, och utmärkt, "spagge-verkstad". Jag är medveten om hur fördomsfullt det kan låta, men det är ett faktum, och hör till berättelsen. När jag skulle lämna den insåg jag plötsligt att jag hade Knausgårds "Min kamp" som talbok i stereon. Som en sann "svenne" ville jag ju inte att detta skulle missförstås, utan matade ur cd:n och gömde den tillsammans med omslaget i handskfacket. Där också serviceboken låg... När jag hämtade bilen låg omslaget, mer än väl synligt, på passagerarsätet... Jag hoppas att de vid något tillfälle googlar på titeln. Hur tänkte Knausgård?
Hur som helst, jag kommer att sakna min gamla bil! Funderar allvarligt på att kräva umgängesrätt! Ja, vid sidan av den obligatoriska sjöjungfru-rätten att godkänna den nya ägaren, naturligtvis!
Lite mera LOAD!
Ja, vad säger man? Och i vilken ordning ska jag ta det?
Börjar med bilen. Jag hittade en som skulle passa mig perfekt på nätet. Åkte till säljaren, en bilfirma precis i närheten. Tyvärr var den inte inne, det är en bil som använts av en säljare som var långledig över helgen. Återvände veckan därpå. Tyvärr var den inte inne, utlånad till kund. Fixade lånet. Ringde. Bilen är såld...
Så kommer turen till hälsan. Jag har gått och dragit på en irriterande hosta en längre tid. Varit allmänt hängig större delen av hösten. Så blev jag lite snuvig och hostan ökade irriterande mycket. Jaha, tänkte jag, det blir att krypa till det ideomatiska korset och uppsöka läkare för att, mycket motvilligt, kurera hostan en gång för alla med pencillin. Trodde jag. Farbror doktor hade en annan tanke. Han började med diverse prover och konstaterade att jag var typ kärnfrisk, i alla fall enligt sänka och blodprov. Men han kunde ju både se och höra mina problem. Så - efter diverse nya prover - fastslog han astma... What?
Nu har jag gått på mediciner ett tag och måste ju erkänna: hostan är i princip borta och jag kan anstränga kroppen utan att få dåndimpen. Är inte heller lika allmänt slutkörd. MEN... Jag och mediciner är ingen bra kombo. Finns det biverkningar så får jag dem (skälet till min ovilja att ta pencillin beror t ex på att jag de sista gångerna fått allergiska reaktioner, även om det nu är 20 år sedan)! Det innebär att jag nu kan roa mig med hysterisk hjärtklappning och - why not - insomningssvårigheter. Ännu fler timmar av dygnet att exempelvis ägna åt att uppdatera bloggar!
Börjar med bilen. Jag hittade en som skulle passa mig perfekt på nätet. Åkte till säljaren, en bilfirma precis i närheten. Tyvärr var den inte inne, det är en bil som använts av en säljare som var långledig över helgen. Återvände veckan därpå. Tyvärr var den inte inne, utlånad till kund. Fixade lånet. Ringde. Bilen är såld...
Så kommer turen till hälsan. Jag har gått och dragit på en irriterande hosta en längre tid. Varit allmänt hängig större delen av hösten. Så blev jag lite snuvig och hostan ökade irriterande mycket. Jaha, tänkte jag, det blir att krypa till det ideomatiska korset och uppsöka läkare för att, mycket motvilligt, kurera hostan en gång för alla med pencillin. Trodde jag. Farbror doktor hade en annan tanke. Han började med diverse prover och konstaterade att jag var typ kärnfrisk, i alla fall enligt sänka och blodprov. Men han kunde ju både se och höra mina problem. Så - efter diverse nya prover - fastslog han astma... What?
Nu har jag gått på mediciner ett tag och måste ju erkänna: hostan är i princip borta och jag kan anstränga kroppen utan att få dåndimpen. Är inte heller lika allmänt slutkörd. MEN... Jag och mediciner är ingen bra kombo. Finns det biverkningar så får jag dem (skälet till min ovilja att ta pencillin beror t ex på att jag de sista gångerna fått allergiska reaktioner, även om det nu är 20 år sedan)! Det innebär att jag nu kan roa mig med hysterisk hjärtklappning och - why not - insomningssvårigheter. Ännu fler timmar av dygnet att exempelvis ägna åt att uppdatera bloggar!
Here we go again!
Nu upprepar jag mig igen! Är så fascinerad över att det ska vara nödvändigt...
Vill alltså köpa ny bil. Som jag inte har råd med. Behöver låna pengar. Lite bakgrund: Lånade pengar för att köpa bostad. Sålde sommarstuga. Löste lånet. Ringde banken, tänkte att jag kanske skulle behålla en del av lånet för att t ex köpa bil. "Inga problem", svarade de, "den dag du behöver det så bara slår du en signal så löser vi det problemet". Nu behöver jag, så slog en signal. Avkrävdes 'personlig kod'. Igen! Hittade den jag sist valde (trodde jag). Provade förgäves. Lyckades så småningom hitta en levande person att prata med. Han hjälpte mig med två saker: att skicka ut en ny "personlig kod" och ett telefonnummer till mitt lokala kontor som skulle hjälpa mig.
Fick en ny kod hemskickad. Ringde med hjälp av denna det lokala kontoret. En kille i andra änden av landet svarade. Kontoret har bara öppet på tider som för oss vanliga arbetare ter sig som vansinniga, övriga tider besvaras samtal från annan, geografiskt utspridd, personal. Han bekräftade att det telefonnummer jag fått verkligen egentligen gick till det lokala kontoret.
Väntade tills kontoret öppnat. Ringde. Samtalet besvarades av en oerhört irriterad kvinna som flera gånger poängterade att hon var upptagen med ett kundmöte och undrade hur jag fått numret. Ja, alltså, först från den allmänna informatören och sedan bekräftat av 'jouren'. Ursäkta mig... Bad alltså om ursäkt på bästa jungfrusätt, hoppas att samtalet bandades och ser mig om efter en ny bank!
Vill alltså köpa ny bil. Som jag inte har råd med. Behöver låna pengar. Lite bakgrund: Lånade pengar för att köpa bostad. Sålde sommarstuga. Löste lånet. Ringde banken, tänkte att jag kanske skulle behålla en del av lånet för att t ex köpa bil. "Inga problem", svarade de, "den dag du behöver det så bara slår du en signal så löser vi det problemet". Nu behöver jag, så slog en signal. Avkrävdes 'personlig kod'. Igen! Hittade den jag sist valde (trodde jag). Provade förgäves. Lyckades så småningom hitta en levande person att prata med. Han hjälpte mig med två saker: att skicka ut en ny "personlig kod" och ett telefonnummer till mitt lokala kontor som skulle hjälpa mig.
Fick en ny kod hemskickad. Ringde med hjälp av denna det lokala kontoret. En kille i andra änden av landet svarade. Kontoret har bara öppet på tider som för oss vanliga arbetare ter sig som vansinniga, övriga tider besvaras samtal från annan, geografiskt utspridd, personal. Han bekräftade att det telefonnummer jag fått verkligen egentligen gick till det lokala kontoret.
Väntade tills kontoret öppnat. Ringde. Samtalet besvarades av en oerhört irriterad kvinna som flera gånger poängterade att hon var upptagen med ett kundmöte och undrade hur jag fått numret. Ja, alltså, först från den allmänna informatören och sedan bekräftat av 'jouren'. Ursäkta mig... Bad alltså om ursäkt på bästa jungfrusätt, hoppas att samtalet bandades och ser mig om efter en ny bank!
Nytt år!
Så var det det här med nyårslöften. Jag brukar av princip bara avge ett: att inte uttala några. Just nu är jag beredd att ändå göra det: Jag lovar att under året införskaffa en ny bil. Trots att jag älskar den jag har. Men den har börjat att ta sig friheter jag inte riktigt orkar med.
Min bil lever sitt eget liv! Oftast innebär det att den väljer att samarbeta med mig, men inte på alla sätt och inte i alla stunder. Några exempel:
Blinkersreläet. När jag har blinkat åt något håll så fortsätter sedan reläet att klicka. Klicket-i-klick. Klick-klick. Klicket-i klick-klick-klick. Klicket-i klick. Klick. Så kan det hålla på. Hur länge som helst. Egentligen inget stort bekymmer om det inte också hängde ihop med varningsblinkersen. Som inte fungerar alls. Vidden av den problematiken redogörs nedan.
Acceleration. Jag har en turbo i motorn som ska kicka igång när jag trampar gasen i botten. Till exempel vid omkörning. Just nu skulle man kunna säga att den inte gör det. Någonting går fruktansvärt fel. Motorn hostar till och all prestanda försvinner. Det finns bara en sak att göra: att köra in till kanten, stänga av motorn och låta den vila en stund. Det är då det är praktiskt med en varningsblinkers. Som jag alltså inte har. Så småningom kan jag smyga iväg, försiktigt, försiktigt. Efter en stund beter den sig som vanligt. Ja, jag har kollat kondens, bränslemängdsmätare, tändstift, bränslefilter och allt annat som skulle kunna orsaka detta.
Bakluckan. Det finns någon sorts fjädring som ska hålla uppe luckan när man lastar in saker. Den fungerar sådär. Jag öppnar luckan och ägnar åtskillig tid åt att försäkra mig om att den stannar i sitt öppna läge. Börjar sedan lasta ur eller in. Luckan faller med full kraft i huvudet på mig. Typ varje dag.
Stereon. Jag har för länge sedan givit upp mina försök att spela en CD-skiva. Efter en stund spottas den ut. Och inte nog med det, stereon försöker också spotta ut imaginära skivor typ hela tiden, även när bilen är avstängd och nyckeln urtagen. Det drar ström. Det innebär att jag måste montera bort stereon varje gång jag stänger av bilen. Radion fungerar. Sådär. Den byter kanal helt av sig själv och låter sig inte längre ställas in. Just nu pendlar den mellan P1, P4 och Lugna favoriter. Kunde vara värre.
Låset. Sedan några månader har bilen bestämt sig för att låsa sig automatiskt ungefär 30 sekunder efter det att jag har låst upp den. Såvida jag inte har startat den. Oftast hinner jag, men ett par gånger i veckan hinner larmet gå igång och misstänkliggör mig som tänkbar biltjuv både i mina grannars ögon och alla kundernas på marknadsvaruhusets kundparkering.
Samtidigt är ju detta verkligen MIN bil! Om jag säljer den vidare - vem kommer att älska den trots alla egenheter i samma utsträckning som jag ändå gör?
Det kanske inte kommer att gå så bra med det här nyårslöftet...
Min bil lever sitt eget liv! Oftast innebär det att den väljer att samarbeta med mig, men inte på alla sätt och inte i alla stunder. Några exempel:
Blinkersreläet. När jag har blinkat åt något håll så fortsätter sedan reläet att klicka. Klicket-i-klick. Klick-klick. Klicket-i klick-klick-klick. Klicket-i klick. Klick. Så kan det hålla på. Hur länge som helst. Egentligen inget stort bekymmer om det inte också hängde ihop med varningsblinkersen. Som inte fungerar alls. Vidden av den problematiken redogörs nedan.
Acceleration. Jag har en turbo i motorn som ska kicka igång när jag trampar gasen i botten. Till exempel vid omkörning. Just nu skulle man kunna säga att den inte gör det. Någonting går fruktansvärt fel. Motorn hostar till och all prestanda försvinner. Det finns bara en sak att göra: att köra in till kanten, stänga av motorn och låta den vila en stund. Det är då det är praktiskt med en varningsblinkers. Som jag alltså inte har. Så småningom kan jag smyga iväg, försiktigt, försiktigt. Efter en stund beter den sig som vanligt. Ja, jag har kollat kondens, bränslemängdsmätare, tändstift, bränslefilter och allt annat som skulle kunna orsaka detta.
Bakluckan. Det finns någon sorts fjädring som ska hålla uppe luckan när man lastar in saker. Den fungerar sådär. Jag öppnar luckan och ägnar åtskillig tid åt att försäkra mig om att den stannar i sitt öppna läge. Börjar sedan lasta ur eller in. Luckan faller med full kraft i huvudet på mig. Typ varje dag.
Stereon. Jag har för länge sedan givit upp mina försök att spela en CD-skiva. Efter en stund spottas den ut. Och inte nog med det, stereon försöker också spotta ut imaginära skivor typ hela tiden, även när bilen är avstängd och nyckeln urtagen. Det drar ström. Det innebär att jag måste montera bort stereon varje gång jag stänger av bilen. Radion fungerar. Sådär. Den byter kanal helt av sig själv och låter sig inte längre ställas in. Just nu pendlar den mellan P1, P4 och Lugna favoriter. Kunde vara värre.
Låset. Sedan några månader har bilen bestämt sig för att låsa sig automatiskt ungefär 30 sekunder efter det att jag har låst upp den. Såvida jag inte har startat den. Oftast hinner jag, men ett par gånger i veckan hinner larmet gå igång och misstänkliggör mig som tänkbar biltjuv både i mina grannars ögon och alla kundernas på marknadsvaruhusets kundparkering.
Samtidigt är ju detta verkligen MIN bil! Om jag säljer den vidare - vem kommer att älska den trots alla egenheter i samma utsträckning som jag ändå gör?
Det kanske inte kommer att gå så bra med det här nyårslöftet...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)