När andra inte gör sitt jobb - igen

OK, här kommer en sammanfattning av senaste händelser:

1. Blockeras och hindras av stor långtradare att ur Södertunneln svänga vänster för att ta E4 söderut.

2. Tvingas väja höger upp på Essingeleden

3. Tar närmsta avfart och svänger sedan upp på E4 åt rätt håll

4. Inser att detta kommer att kosta mig trängselavgift, men är lugnt förtryggad om att jag har autogiro för detta. Visst, lite surt, men att bidra med några kronor för underhållet av våra vägar tycker jag ändå inte är något att bråka om. 

5. Erhåller en pappersfaktura på 22:- eftersom autogirot av någon okänd anledning inte fungerar. 

6. Kollar autogirot (själv) och ser att det inte är samma gironummer för betalning som pappersfakturan säger. Googlar och ser att det på pappersfakturan angivna numret faktiskt verkligen går till Transportstyrelsern. Avslutar mitt autogiro för att jag tänker att det är inaktuellt

7. Betalar pappersfakturan

8. Försöker aktivera autogiro med det nya gironumret. Misslyckas. 

9. Skriver två mail till Transportstyrelsen: Ett som frågar efter rätt gironummer. Ett som påtalar den dåliga skyltningen för de som liksom jag avser att köra söderut efter Södertunneln

10. Erhåller svar på mina mail. Det är skilda nummer för autogiro och pappersfaktura. Pappersfakturans gäller. Transportstyrelsen ansvarar inte för skyltning, jag uppmanas kontakta Stockholm stad. Det orkar jag inte just nu. 

11. Erhåller ny faktura med ett påslag av 500:- utöver de 22:- jag påstås inte ha betalat. I det medföljande brevet påtalas att detta nu är en fråga mellan mig och Skatteverket - eventuella invändningar ska ställas dit. Jag informeras om att undlåtande att erlägga avgiften kan leda till att jag inte längre får nyttja mitt fordon. 

12. Via Skatteverkets hemsida gör jag en överklagan. Bifogar betalningshistorik som visar att jag betalat de 22:- inom utsatt tid

13. Funderar över helgen och kommer fram till att det inte kan vara en fråga för Skatteverket att Transportstyrelsen gjort en felakig fakturering

14. Kontaktar Transportstyrelsen. Det visar sig att de i brevet som medföljde pappersfakturan (se punkt 5) angett fel OCR-nummer! Det är en helt annan person med ett helt annat fordon som borde ha betalat den. Den unga mannen jag talar med uppmanar mig att igen kontakta Skatteverket, och faktiskt betala fakturan på 522:- för att inte få ytterligare repressalier. Det enda han kan hjälpa mig med är en mailadress till Skatteverket där det går att förklara sitt ärende på mer än det digitala formulärets 200 ord. Handläggaren påpekar också att min bank avslutat mitt autogiro. Nej, det gjorde de inte! JAG gjorde det när jag misstänkte att det inte var rätt gironummer! Nu är det aktiverat igen, som sagt, fattar inte att det inte fungerade, alla uppgifter var korrekta i banken. 

15. Betalar fakturan på 522:-

16. Använder mailadressen till Skatteverket och bifogar kopior på det brev Transportstyrelsen skickade till mig - med felaktigt OCR-nummer och igen det utdrag från min betalningshistorik som visar att jag gjort en betalning med precis det OCR-numret

17. Avvaktar. I det autosvar jag fick från Skatteverket framgår att de har en förlängd handläggningstid på upp till tre månader.

Alltså, det här verkligen inte sjöjungfruanpassat! Jag har gjort allting rätt! Och ändå pålagts straffavgift, hotats med att inte kunna använda min bil och registreras för undlåtande att betala skatt, lagt ner flera timmar på att bara göra en enda sak: göra rätt! Sen är jag förstås rätt grinig på på det som initialt orsakade alla problem: att inte sjöjungfrur har egen fil - alltid, överallt! 

Tänk om jag utförde MITT jobb med lika stora felmarginaler! 

De där dagarna...

Den där dagen då man tänkt sig en tidig fredagskväll i soffan med en bra film och ett glas rött. Och istället finner sig sittande i bilen i ösregnet vid vägkanten i väntan på en bärgare.

Den där dagen då man avger sin röst i det offentliga valet och känner sig säker på att man gjort det rätta valet. Och sedan inser att väldigt många andra röstat fel.

Den där dagen då man har viktiga telefonsamtal att ringa och sätter telefonen på laddning. Och upptäcker att man inte stoppat den andra delen av laddningssladden i väggurtaget. Och att telefonen är tom. Och inte kommer på rätt kod för att öppna den igen.

Den där dagen när man vet att man har ett litet skavsår från de nya skorna men tar dem ändå eftersom man inte ska gå så långt och skorna måste ju ändå gås in. Och all tunnelbanetrafik är inställd på grund av elavbrott. Och man måste gå en halvmil för att komma till lämplig buss.

Det är de där dagarna man påminns : LOAD still rules!

Skottpengar, del 2

Jag följde en magkänsla och ringde mitt försäkringsbolag för att kolla att ingen faktura skickats för det undermånliga stenskottsarbete. Det fanns en faktura! Varför blev jag inte förvånad?

Jag meddelade mitt förträffliga försäkringsbolag att de inte under några omständigheter ska betala den. Jag har flera utlåtanden över det dåligt utförda arbetet - men framför allt att de borde ha rekommenderat byte av rutan. Bolaget, med initialerna TH, gör en notering och erbjuder sig att bestrida fakturan rättsligt om det behövs.

Jag ringer firman och berättar för en växeltelefonist om den felaktiga faktureringen. Kopplas till samma charmerande receptionist som jag tidigare haft diverse ordväxlingar med. Hon säger att hon mycket tydligt minns mig (fattas bara annat!) och att de ändå måste få betalt för utfört arbete.

NEJ! Det var just det! Ni ska INTE ha betalt för det arbetet! Det var USELT! upplyser jag henne om så sjöjungfruvänligt som det bara är möjligt.

Hon upprepar företagets policy om att inte lämna några garantier. Jag påpekar enkelt att kvaliteten på arbetet inte är något som hon och jag behöver diskutera, det kan avgöras i annat forum, där mitt försäkringsbolag gärna är en av parterna och hennes chef den andra. Nu vill hon ha namnet på min handläggare. Som jag inte har. Jag ber att få återkomma. Ringer försäkringsbolaget och får namnet. Under samtalet plingar det till i luren. Det finns ett röstmeddelande. Från min favoritreceptionist. 'Jag har mackulerat fakturan" säger hon. Den som lever får se...

Skottpengar

Min nya bil! Ett stenskott! En långtradare framför mig släpper lite grus. Ett stenskott! I min fina, nya bils ruta! Och mitt under terminen! Har jag tid? Nej!

Sommarlov! På min "att-göra-lista" står att fixa stenskottet. Bokar alltså tid på en firma som flitigt annonserar via radio. Och som finns nära. Nu utspelar sig följande:
- Jag anländer vid bokad tid
- Jag anmäler mig i kassan
- Jag informeras om att de inte lämnar några som helst garantier för resultatet
- Jag säger att om de inte tror att de kan fixa skadan så kan jag gå till någon annan
- Jag ber om att någon ska komma ut och inspektera skadan för ett utlåtande
- Jag presenteras för mycket ung medarbetare som upprepar företagets policy; att de inte kan lämna några garantier, men att han ändå kan göra skadan mindre
- Jag upprepar att jag kan gå till någon annan om han känner sig osäker
- Jag föräkras igen om att skadan kommer att upplevas betydligt mindre
- Jag accepterar. Lämnar bilen och går och handlar.
- Jag återvänder. Konstaterar omedelbart att skadan är ännu mer märkbar än tidigare. Påtalar detta.
- Jag informeras åter om företagets policy att inte ge några garantier.
- Jag återger den konversation som tidigare utspelat sig,  bland annat det parti då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan.
- Jag informeras om att detta tolkats mer som ett hot än ett erbjudande! What? En sjöjungfru hotar aldrig, vi ger bara löften!
- Jag lovar att återkomma, efter att ha fått ett oberoende utlåtande.
- Jag skaffar detta utlåtande. Jobbet är asdåligt utfört! Bilen kommer inte att gå igenom en besiktning. En skicklig glasmästare hade kanske klarat det, en mindre skicklig borde ha rekommenderat byte av hela rutan. Nu går skadan inte längre att reparera.
- Jag återvänder till glasfirman.
- Jag informeras återigen om deras policy att inte lämna några garantier.
- Jag återger delar av vår tidigare konversation, bland annat delen då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan om de känner den minsta lilla oro över uppdraget. Det erbjudande som de tolkade som hot.
- Jag föreslår att de ska "göra om - göra rätt". De avböjer. Säger att de annulerar fakturan.

Jag har alltså en ruta med en stor bubbla mitt i synfältet. På min "att-göra-lista" står, fortfarande, att fixa stenskottet! Jag har ju hela sommaren på mig...

När andra försöker göra sitt jobb...

Jag har de sista veckorna sammanträffat med åtminstone två personer, medelålders män anställda för att sälja sina respektive produkter, som nog har haft en lite besvärligare kund än de tänkt sig. Låt oss uttrycka det så här: De har inte sjöjungfruanpassat sitt säljande.

Vi kan ju börja med bilförsäljaren. Jag har ju alltså köpt en ny bil. Jag är supernöjd med den, det ska erkännas! Men i veckan ramlade det ner en påminnelse på betalning av en försäkring som jag inte tecknat. Jag misstänkte bluffaktura, så jag ringde bilfirman för att informera dem. Döm om min förvåning då de hävdar att jag undertecknat ett avtal på denna försäkring! Skulle inte tro det! Jag blev uppmanad att teckna en försäkring innan jag hämtade bilen, vilket jag också gjorde. Med mitt "gamla" försäkringsbolag som jag är helt nöjd med. Detta kontrollerades också av bilfirman före avhämtning. Nu beklagade de det inträffade men hävdade att jag ändå godkänt detta med en underskrift - samma som konfirmerade köpet - och sa att jag skulle kunna byta tillbaka efter 6 månader. Att det inte går att ha två försäkringar. Att jag var bunden till deras avtal. What? Jag har redan betalat mitt "gamla" bolag. Ringde detta. De bekräftade att jag gjort en överenskommelse med dem och att jag som kund aldrig kan vara bunden på det sätt säljaren påstod utan att jag absolut är fri att välja (just det, där har de fattat det här med sjöjungfruliga rättigheter). Erbjöd rättslig hjälp om det skulle behövas. Ringde därpå det pådyvlade försäkringsbolaget. Som beklagade och omedelbart annulerade försäkringen. Där gick nog säljaren miste om en del provision!

Så till pensionen! Eftersom jag lånade pengar till bilen så blev jag "premiumkund" hos banken. De ville väldigt gärna hjälpa mig att se över mitt pensionssparande. Detta välkomnades - jag har en vag uppfattning om att jag bör sluta månadsspara som jag gör på grund av ändrade regler för avdrag. Bokade alltså tid hos en rådgivare. Denna man hade uppenbarligen bara ett mål: att få mig att flytta allt sparande till bankens egna fonder. Hans argument? Att det skulle bli lättare för mig att följa utvecklingen på "mina sidor". Vänta nu, jag är okunnig i detta, men inte dum i huvudet! Visst, jag är helt oinsatt i fond-världen, värre än så faktiskt, i förskönande ordalag skulle man kunna säga att jag är ointresserad, eller kanske till och med: otroligt skeptisk! I min värld är fonder och aktier "icke-pengar" med ett imaginärt värde som nyckfullt sätts av - ja, vem?  Finns de ens? Jag ska inte fördjupa mig i detta, men kontentan är: för mig räcker det inte att en representant för min bank påstår att jag ska flytta alla mina pensionspengar till att hans bank för att jag ska kunna följa utvecklingen på "mina sidor". Efter hans två timmar långa genomgång, med förberedd PowerPoint-presentation, tackade jag bestämt nej till alla hans förslag, trots att jag gått dit med föresatsen att tacksamt acceptera desamma. Där gick han nog miste om en del provision!

Ha! Pilutta dem, båda två!