Nya val?

Nyval. Men visst. Det var ju så kul sist! Alla skyltar och debatter. Löften och hot. Vi tar det en gång till! Visst kostar det, men det kan det vara värt, alla delar på kostnaderna med sina skattepengar. Varför lägga dem på något annat än en vända till?

Vad har förändrats på de här månaderna? Har något av partierna kraftigt visat sig mer kapabelt än tidigare? Visat större prov på samarbetsförmåga? Handlingskraft? Demokrati?

Då ska jag alltså se över mina värderingar och göra nya val. Eller? Kanske göra som en tidning förespråkade; förbereda för ”ny val”. Den här gången väljer jag kaskelot! Ett alternativ till gråval… Och helt införstådd med sjöjungfrurs miljöbekymmer!

Handikappad - uppdatering

När jag så småningom - trotsande alla mina instinkter - uppsökte läkare, förväntade jag mig en sjöjungfrudiagnos. Det innebär förstås att jag skulle lida av någon unik åkomma. Något som skulle generera ett stort bandage, kanske gips som skulle kunna förses med uppmuntrande kommentarer. Något som skulle kunna dokumenteras och delas på sociala medier och därmed generera tjog av medkännande kommentarer.

Men - nej. Diagnosen löd: Tennisarmbåge. Tennisarmbåge! Så trivialt! Som om jag någonsin spelat tennis! (Ja, OK, jag körde ett par pass mot min tennis-fixerade far vid ett par tillfällen i barndomen, och ägde vid något tillfälle en sådan där tennis-trainer med en tennisboll fastsatt i ett elastiskt snöre, men vadå?)

Dessutom är tennisarmbåge något som drabbar både kreti och pleti. Inte sjöjungfrur! 

Jag försöker ändå göra det bästa av situationen - kapslar in både armbåge och handled i stödbandage. I brist på gips! Sjukgymnastik? Bahhh...

Handikappad!

Ibland blir vi påminda om precis hur fantastiskt bra våra kroppar fungerar. Nämligen när de slutar fungera. Just nu fungerar inte min högra arm. Jag kan röra den lite, men ”kläm-och-belastnings-momenten” är ett problem. Det finns, lindrigt talat, ett antal tillfällen då detta problem inte helt går att bortse från:

 - Fatta en penna
 - Lägga sadel på en häst
 - Lyfta en kastrull till eller från spisen
- Hantera kniv och gaffel
- Dra upp en dragkedja
- Fästa kopplet på en hund
- Ta på skor
- Byta växel i bilen
- Schamponera håret
- Riva en bit toalettpapper
- Öppna en vinflaska
- Hantera en blogg

 Var finns personlig assistans när man behöver den?

Lösa ord

Som vanligt ägnar jag en del av fri(?)tiden åt att bedriva studier inom IT-pedagogik. Till kursens natur hör att prova en massa olika programvaror, de flesta on-line. Jag skapar konton. Med inloggningsuppgifter bestående av användarnamn och lösenord.

Ikväll har jag satt mig ner för att försöka nedteckna alla dessa lösenord på ett och samma ställe. Just nu är jag uppe i 34 olika konton. Varav jag kan lösenordet till ungefär hälften.

Jag blir galen! Jag kommer aldrig ihåg vad jag har valt för lösenord! Det skulle vara så himla enkelt att  använda samma, men det blir jag ju direkt uppmanad att undvika.

Jag har försökt hålla mig till någon sorts system - ett visst mönster för studier, ett för arbete, ett för fritid. Men vad hjälper det? Min mail är nedlusad av återställda lösenord.

En tanke slår mig - när nu tekniken är utvecklad med bland annat program för att identifiera ansikten - varför inte bara kunna slå på sin webcam och vara direkt inloggad? Eller en skärm som kan känna igen ett fingeravtryck? En anspråkslös undran.

Pissed!

Avslutar frukosten. Drar ut stolen. Förvånas över plasket detta drag genererar. Tittar på den stora, våta fläck som breder ut sig bakom stolen. Som köksmattan gör sitt bästa för att absorbera.  Anklagar en sekund den åldrande hunden och hans fläckvisa oförmåga att hålla tätt. Inser strax att inte ens hästen skulle kunna åstadkomma den typen av läckage.

Läckaget kommer från kökshon. En koppling under diskbänken har släppt. Tömmer underskåpet. Torkar. Det rinner ut mer. Proppar med tidningpapper. Nödstädar eftersom jag inser att jag kommer att bli tvungen att släppa in fastighetsskötaren. Lämnar nyckel. Lämnar telefonmeddelande. Kommer försent till jobbet. Typ 5 min. Jag är rätt grym på att styra upp katastrofer!

Wanted – again

Nu är de ute efter mig igen. Tränger sig in i frukosten, på vägen till jobbet, i alla medier. Politikerna. De fiskar efter min röst.

Jag kan tycka att det är så oerhört fascinerande. De lovar och lovar. Bättre skola, bättre för pensionärerna, bättre vägar, bättre pappamånad, bättre trygghet, bättre arbetstillfällen, bättre skatter – bättre allt!

Jag efterfrågar motsatsen! Vilka partier vill INTE satsa på skola, pensionärer, vägar, pappor, trygghet och bättre utnyttjande av skatterna? Allt detta är ju så fånigt uppenbart. Ingen går till val med slagorden ”Spara ännu mer på skolan!”. ”Låt pensionärerna bekosta välfärden!”, ”Demontera vägnätet!”, ”Låt papporna slippa ansvar för barnen!”, ”Trygghet är överskattat!”, eller ”Ju färre jobb desto bättre”!

Mitt ödmjuka förslag är därför: Ålägg partierna att redovisa vad de INTE vill!

I tonåren hade jag och min bästa sjöjungfrusyster ett parti: Långskånkarna. Vi klistrade dekaler på våra hästar och marscherade under valåret i vår förort skanderande: ”Rösta på Långskånkarna – alltid värst!” På dekalerna stod det ”Röka”, ”Kröka”, ”Möka” och ”Föröka”. Inte så moget, kanske, men på många sätt minst lika relevant som andra partiers slagdängor. Fritt från fnoskler.

Jag kommer att omedelbart lägga min röst på det parti som driver tesen ”Vi kommer INTE att se mellan fingrarna med övertramp begångna mot sjöjungfrur”, det vill säga inskränkningar i individens rätt att röra sig fritt i livets alla dimensioner! Inkluderande reducering av sjöjungfruns djurs försäkringspremier…

Testa dig själv!

Vi minns alla (?) ungdomens test i Starlet och Veckorevyn. Här kunde man definiera sig! Så vem är jag och vem är du? Låt oss prova:

1.     Tänk oss att du äger en hästtransport. En kompis frågar om hen får låna den för att köra lite saker. Vad svarar du?

A, Ja, men först kommer vi överens om när den ska lämnas tillbaka

B, Nej

C, Ja, naturligtvis

2.    Det går en månad. En annan person vill låna transporten. Vad gör du?

A, hämtar hem transporten

B, skäller ut kompisen och tvingar hen att omgående lämna tillbaka den

C, Talar om för personen att transporten redan är utlånad

3.    Det går flera månader. Du vill verkligen ha transporten eftersom den behöver genomgå sin årliga service. Vad gör du?

A, Hämtar hem transporten

B, Ålägger din kompis att betala servicen

C, Ingenting

4.    Du får tillbaka transporten. I vilket skick?

A, Rengjord och i om möjligt bättre skick än du lämnade den

B, Med grejer kvar i

C, Med grejer kvar i och krockskadad

5.    Hen blev påkörd av en oaktsam medtrafikant. Vad händer nu?

A, Hen har tagit telefonnummer till den vållande som får stå för självrisken så att transporten återställs i dugligt skick.

B, Hen har inte tagit telefonnummer till den vållande men betalar självrisken och ser till att transporten återställs i dugligt skick

C, Hen har inte tagit telefonnummer till den vållande och har inga pengar att betala självrisken med, så du får stå för kalaset

6.    En granne har en verkstad. Hen erbjuder sig att laga transporten. Förutom krockskadan ber du hen serva bromsarna. Med vilket resultat?

A, Du har nu en hel transport med fungerande bromsar

B, Bromsarna fungerar men det visar sig att golvet är murket och behöver bytas

C, Bromsarna fungerar fortfarande inte och det visar sig att golvet är murket och behöver bytas.

7.    Grannen erbjuder sig att köra transporten till en mer meriterad verkstad för utvärdering. Hur lyder domen?

A, Bromsarna behöver en mindre justering och golvet är lätt bytt

B, Det är ganska mycket jobb på transporten, men det går att åtgärda för en mindre penning

C, Golvet är murket, väggarna är murkna, karossen bågnar, bromsarna är helt ur funktion, det kostar mer än en ny transport att åtgärda

8.    Du ledsnar och bestämmer dig för att göra dig av med transporten. Vad gör du?

A, sätter ut en annons på Blocket

B, Åtgärdar det mest akuta och sätter sedan ut en annons på Blocket

C, Säljer transporten till verkstaden för det som självrisken och renoveringen av bromsarna kostat. Förtjänst 0:-, alltså. Och inte längre ägare av någon transport.

9.    Verkstaden ringer igen. Vad vill de?

A, Tacka för en god affär

B, Det saknas uppgifter i ägarbytespappren

C, Ha tillbaka 500:- av köpeskillingen eftersom däcken är i sämre skick än de förväntat sig

10.  Så vad har du lärt dig av detta?

A, Man ska alltid hjälpa en vän i nöd’

B, Man ska vara noga med att dokumentera överenskommelser

C, LOAD rules!

Så, då sammanställer vi:

Flest A: Du lever i en drömvärld. Vakna upp!

Flest B. Du lever ett riktigt Svenne-liv. Grattis!

Flest C: Välkommen till mitt liv. LOAD rules!

Mobil telefoni

Mobilen dog. Hade inte tagit emot laddning. Kontakten trasig. Läget var akut - kunde inte ens hämta hunden från dagmatte utan att först skicka ett SMS... Lösningen fick bli att uppsöka ett större varuhus med elektronisk inriktning. Fick köpa en mycket billig mobil som varit utställningsex. Avskyr den. Lämnade den gamla på lagning. Fick tillbaka den. Skulle sätta dit SIM-kortet. Luckan till SIM-kortet gick sönder...

Queen of surface!

OK, frågan tidigare var "Hur ytlig kan en presentation bli?" Klicka för svaret:

Vem är jag?

I det stora hela lämnar annars LOAD mig för tillfället ganska oskadd. Med några få undantag:

- Ryggskott (OK, det är överstökat, men kostade SMÄRTA!)
- Trasig hästtransport (OK, överstökat, men kostade KLÖVER)
- Inget fast jobb (OK, det jag har kan bli fast, men ändå...)
- Tidsbrist (Har ett gäng punkter på "Att-göra-listan" som aldrig tycks komma tillräckligt högt upp:
   * Klippa mig (gjordes senast i somras)
   * Tvätta bilen (gjordes senast i somras)
   * Serva bilen (gjordes senast under medeltiden)
   * Putsa fönster (gjordes senast i somras)
   * Vattna krukväxterna (gjordes senast i somras. Krukväxter förresten? Kanske snarare skulle stå : Kasta förtorkade före detta krukväxter.)
- Sömnbrist (typiskt scenario: slår mig ner vid TV eller studier, somnar omedelbart, vaknar efter 3-4 timmar, fastnar i TV, studier, Spotify - har så bra spellistor -  eller annan webbtjänst, går och lägger mig med telefonens ringsignal aktiverad om ca 1.5 timme, ligger klarvaken och inväntar densamma...)

Den mesta frustrationen hör hemma i en alldeles egen blogg som jag allvarligt överväger att starta: Anna - LOADED. Den skulle handla om lärarens vardag. Om strejkande kopieringsmaskiner, datorer och illa fungerande scheman. Kul? Nä, inte särskilt. Skolan är fortfarande inte en sjöjungfruanpassad arbetsplats!

Identitetskris?

Vem är jag? Det finns ju naturligtvis ett mycket enkelt svar; det jag anger som personbeskrivning till denna blogg. Nu är emellertid frågan lite mer komplicerad.

Jag har återvänt till den digitala skolbänken. Fortsätter utforska det pedagogiska cyberspace. Uppgift nummer två (nummer ett var lätt) lyder: Presentera dig själv med hjälp av digitalt presentationsprogram. Kanske är jag körd redan nu?

Att hitta ett lämpligt presentationsprogram är i och för sig inte hur enkelt som helst, men ändå det allra lättaste i uppgiftsbeskrivningen.

Jag lider av svår paranoia när det gäller internet. Eller, OK, kanske inte internet i sig, men det intrång på integritet som det ibland för med sig. Jag har nog integritetsfobi. Låt mig ge ett exempel:

Jag och min ex-man skulle ta ett ytterligare lån på lägenheten för att bekosta en renovering. Banken hade ett fantastiskt erbjudande: de kunde bjuda på efterlevnadsskydd. Kort innebär det att om någon av oss avlidit hade den partens del av lånet avskrivits. Det enda de krävde var tillgång till våra läkarjournaler.

Hallå! Stopp! Jag har ingenting emot att min husläkare har full tillgång till min hälsostatus. Inte heller att den delas med andra institutioner inom sjukvården. Men min BANK? Nä, de har verkligen ingenting att göra med hur jag mår. Min betalningsförmåga? Visst! Om jag har en urinvägsinfektion? Icke! Maken blev grinig, men jag vägrade skriva på (OK, vi är skilda idag, men ser ingen solklar koppling?).

Jag kopplar inte Facebook till min mobil av den enkla anledning att jag inte tycker att de ska läsa mina sökningar, telefonlistor och sms. Inte ens om deras enda helgonlika intention är att erbjuda mig bästa tänkbara reklam.

Nu ska jag alltså använda en web-baserad tjänst för att presentera mig själv. Med länk till presentationen… Hur ytlig kan en presentation bli? Detta är min huvudsakliga utmaning!

Triggad!

Nytt år. Första inlägget på detta oskrivna blad i historien borde kanske innehålla kontemplation över de gångna tolv månaderna, men nuet gör sig alltför påmint. Det får bli en annan gång.

Jag har ont! I ryggen, närmare bestämt i ländryggen. Inte helt nytt, detta har drabbat mig till och från sedan barndomen. En blandning av snabb växt och upprepade avramlingar från hästryggar. Oftast fungerar det utmärkt att bara negligera smärtan, den brukar ge med sig när den upptäcker att jag är envisast. Men det finns tillfällen när det inte hjälpt och då har jag provat det mesta; gått på ”Ryggskola”, ”Smärtklinik”, sjukgymnastik, kiropraktik, akupunktur, naprapati, zonterapi. Det brukar hjälpa.

Den här gången började jag alltså med att ignorera. Sedan ta en Ipren. Sedan värma min grynkudde i mikron och ha på en stund. Insåg efter några dagar att det inte tänker ge med sig utan kamp den här gången.

Idag kröp jag så till korset och började googla för att hitta en kotknackare på anständigt avstånd. Rådfrågade skolsyster och fick ett tips. Ringde. Fullbokat. ”Men, det ringer här nu, kanske är det ett återbud. Jag återkommer!”

Det var ett återbud. Jag fick en tid! Lyckan var total! Tills jag kom dit.

Det visade sig att den lilla rara tjejen jag var inbokad hos trodde på ”trigger-punkter”. Jag har nu en smärtsam erfarenhet av vad det innebär – att hitta de mest ömmande punkterna och trycka allt vad det går på just dessa! Ingen sjöjungfru-anpassad metod, det kan jag utan vidare utläggning fastslå!

”Lilla, gumman, är du verkligen helt säker på detta?” Jag tror att jag ställde frågan åtminstone tre gånger. Med svetten sprutande från pannan (det är huvudsakligen så jag reagerar på smärta). ”Bit ihop bara en liten stund till, det kommer snart att bli bättre.” Eller hur!!! ”Jag lovar, jag gör inte detta för att vara elak, jag vet att det hjälper.” Eller hur!!! ”Det här är så långt vi kommer idag, men du får komma tillbaka om några dagar.” Eller hur!!! ”Du kommer att känna dig som om du blivit överkörd av ett tåg, men det lättar efter några behandlingar.” Eller hur!!!

Jag har en lapp i plånboken med återbesökstiden. Triggad att återvända? Knappast. Känns väldigt avlägset att använda den. Nä, här finns utrymme för en ny marknad: smärtfri smärtbehandling. Särskild rabatt för sjöjungfrur! Gratis, vid närmare eftertanke.