Nu är det snart dags för mig att
lägga min röst på det parti som jag vill ska styra Sverige fyra år
framåt – igen. Lika spännande varje gång!
Jag har inte så stora anspråk. Jag
vill:
- att alla ska få en bra skolgång (vem vill umgås med ett outbildat pucko?)
- att småbarnsfamiljer ska kunna satsa på sina barn (vem skulle annars göra det?)
- att boendekostnaderna ska vara rimliga så att alla har ett bra boende (herrgård till mig, tack)
- att det ska finnas arbete till alla som kan arbeta (och vem kan inte det, på något sätt?)
- att alla som önskar ska kunna få en högre utbildning (väntar fortfarande på högskolekurser i att beakta sjöjungfrurs situation, kurser som borde vara obligatoriska i många utbildningar)
- att alla som behöver vård ska få det (så kanske vi också slipper höra en massa gnäll från de som inte får det, sjöjungfrur inte undantagna)
- att vi ska ha en levande landsbygd (så vi slipper åka utomlands för att uppleva grönska eller köpa mjölk)
- att alla ska känna trygghet och inte utsättas för brott (otrygghet är själva grunden till krig och brottslighet)
- att äldre får en härlig ålderdom (vilket inkluderar fri tillgång på bubbel och räksmörgåsar)
- att vi ska bidra till en bra miljö, så väl lokalt som globalt (ingen plast i varken hav eller kinder)
Så då läser jag igenom de olika
partiernas deklarationer. Men vad? Så vitt jag kan se så vill de
ALLA precis detta! INGEN av dem går till val med det motsatta... Så
vad är det då som skiljer dem åt?
Efter att ha ägnat denna tankenöt
lite tid så tror jag mig finna svaret: skillnaden ligger i hur man
tänker sig att detta ska finansieras.
- genom höjda skatter och därmed större statligt kapital (vilket gynnar många men inte alla )
- genom sänkta skatter och därmed mer rörligt kapital (vilket gynnar de som vill investera och tjäna pengar och därmed ofta skapa arbetstillfällen)
- genom begränsad invandring och därmed minskade sociala kostnader (vilket gynnar andra i behov av sociala kostnader)
- genom ökad invandring och därmed ökad arbetskraft (vilket gynnar alla näringar som har brist på arbetskraft)
- genom ett kollektivt ansvar (vilket gynnar de som har sämst förutsättninga
- genom ett individuellt ansvar (vilket gynnar de som har bäst förutsättningar)
Hmm, klurigt, det här. Jag skulle
gärna lägga min röst på ett parti som förutom ovanstående
garanterade:
- lönsamhet för alla som inte uppenbart beter sig som ett arsle, alltså har egen kortsiktig vinning som enda mål!
- ridning som avdragsgill rekreation (och här räknas så klart även alla kostnader som har med innehavande av häst att göra)
- flexibla avdrag och arbetstider för sjöjungfrur och alla andra som definierar sig som sådan
