Ett år senare bekymrade jag mig över min plötsligt kraftigt ökade fotsvett. Jag kunde bokstavligt hälla ut ansenliga mängder vätska ur gummistövlarna varje gång jag använt dem. De var ju bara ett år gamla, så de kunde ju knappast läcka… eller? En noggrann översyn avslöjade ett antal sprickor. Förtvivlad över det uppenbara fabrikationsfelet uppsökte jag försäljningsstället för att påtala problemet. Flickebarnet bakom disken höll med mig om att det verkade orimligt att de redan var trasiga. ”Och jag förutsätter att du följt skötselråden” sa hon, som i en bisats.
Skötselråd? För gummistövlar? Vad skulle det vara, ”keep away from water”? Flickan log inte åt mitt försök att skämta. Istället vecklade hon ut en liten broschyr fästad vid ett par stövlar i hyllan och pekade med ett välmanikyrerat pekfinger på den finstilta texten. ”Rengör och smörj regelbundet med för ändamålet avsett fett. Förvaras mörkt. Förvaras i 17-19 grader C.”
Jag trodde inte mina ögon! Jag har haft gummistövlar i min ägo sedan jag lärde mig att gå, och har aldrig ”skött” dem! Varken smort dem, hållit dem instängda i mörka utrymmen eller införskaffat en särskild sval med lämplig temperatur. ”Men du har också varit tvungen att slänga alla paren, eller hur?” frågade flickan retoriskt och fortsatte innan jag återfunnit fattningen: ”gummi är ett naturmaterial som torkar om det utsätts för solljus, värme eller annan påfrestning”.
Jag lommade hem utan att ha fått reklamera stövlarna. Sköta om sina gummistövlar, vem har tid med det?!
Vi har ju möjlighet att vara hemma från jobbet för VAB (vård av barn). Jag har länge försökt påvisa behovet av att också införa VAV (vård av vovve) och VAT (vård av totto), men hittills inte insett behovet av VAG (vård av gummistövlar). Systrar och bröder, här finns uppenbarligen ytterligare en kamp att föra, låt oss sida vid sida utkämpa den!
