Jag har tappat
bort så många saker att listan skulle spränga gränsen för tillgängliga tecken i
ett blogg-inlägg. Mycket kan jag vara utan, men det finns saker som fortfarande
gnager. Ett axplock: tre 500-kronorssedlar som jag uppenbarligen mycket
effektivt gömt någonstans, en plånbok innehållande kort som är oersättliga, en
frimärkssamling samlad av flera generationer, en väska innehållande dyraste
jeansen och snyggaste tröjan, en suveränt mysig mössa, otaliga smycken, viktiga
telefonnummer. I nästan ett halvår letade jag efter ett favorithalsband som jag
så småningom hittade, samma vecka som jag förlorade en hel tvätt svarta
favoritkläder!
Även om jag hittar
det mesta tillbringar jag en ansenlig mängd av min tillgängliga tid med att
leta efter saker. Nycklar, busskort, papper. Just papper tror jag lever sitt
eget liv. Jag avslutar varje dag på skolan med att lägga fram det jag behöver
till nästa dag. Ändå tillbringar jag större delen av nästa dag till att leta
efter just dessa papper, väldigt ofta med resultatet att jag måste återskapa
dem. Naturligtvis hittar jag dem, överst på skrivbordet, i samma stund som
lektionen är överstökad och nämnda papper överflödiga. En person som inte lyder
under LOAD skulle kanske tro att det var någon kollega som spelade ett spratt,
men jag är numera van vid att betrakta detta som en regel omöjlig att
ifrågasätta snarare än ett undantag. LOAD rules!
Det tokroliga (ja, detta är ett exempel på sarkastisk ironi) med
att vara en "borttappare" är att det bästa sättet att försöka kompensera det är att
vara otroligt strukturerad. Så det är jag. Jag har bestämda platser för precis
ALLT. Och ändå försvinner saker. För att (ibland) dyka upp. På ett ställe som
jag letat på minst hundra gånger. Den eventuella gudom som styr LOAD måste
skratta sig fördärvad!
