Konsten att förlägga…

Jag önskar innerligen att rubriken hade sprungit ur min förmåga att utge litteratur av hög kvalitet. Men icke! Däremot tycks jag, helt enligt LOAD, vara predestinerad att förlägga saker, det vill säga tappa bort dem. På min gravsten kommer det en dag att stå: ”Här har hon slutligen förlagt sig själv.” Det är inte jag som påstår detta, utan en klasskamrat i högstadiet som tröttnat på att åka med mig till Rådmansgatans utlämning av på kollektiva färdmedel borttappade persedlar.

Jag har tappat bort så många saker att listan skulle spränga gränsen för tillgängliga tecken i ett blogg-inlägg. Mycket kan jag vara utan, men det finns saker som fortfarande gnager. Ett axplock: tre 500-kronorssedlar som jag uppenbarligen mycket effektivt gömt någonstans, en plånbok innehållande kort som är oersättliga, en frimärkssamling samlad av flera generationer, en väska innehållande dyraste jeansen och snyggaste tröjan, en suveränt mysig mössa, otaliga smycken, viktiga telefonnummer. I nästan ett halvår letade jag efter ett favorithalsband som jag så småningom hittade, samma vecka som jag förlorade en hel tvätt svarta favoritkläder!

Även om jag hittar det mesta tillbringar jag en ansenlig mängd av min tillgängliga tid med att leta efter saker. Nycklar, busskort, papper. Just papper tror jag lever sitt eget liv. Jag avslutar varje dag på skolan med att lägga fram det jag behöver till nästa dag. Ändå tillbringar jag större delen av nästa dag till att leta efter just dessa papper, väldigt ofta med resultatet att jag måste återskapa dem. Naturligtvis hittar jag dem, överst på skrivbordet, i samma stund som lektionen är överstökad och nämnda papper överflödiga. En person som inte lyder under LOAD skulle kanske tro att det var någon kollega som spelade ett spratt, men jag är numera van vid att betrakta detta som en regel omöjlig att ifrågasätta snarare än ett undantag. LOAD rules!

Det tokroliga (ja, detta är ett exempel på sarkastisk ironi) med att vara en "borttappare" är att det bästa sättet att försöka kompensera det är att vara otroligt strukturerad. Så det är jag. Jag har bestämda platser för precis ALLT. Och ändå försvinner saker. För att (ibland) dyka upp. På ett ställe som jag letat på minst hundra gånger. Den eventuella gudom som styr LOAD måste skratta sig fördärvad!