Det näst sista jag gjorde innan jag lämnade jobbet var att lägga mobiltelefonen i kassen med jobb som jag tänkte ta med hem. Det sista jag gjorde var att bestämma mig för att ta en ”evening off” och lämna kassen kvar på jobbet…
En nästan vanlig dag…
Försäkrande försäkring?
Blev uppringd och uppvaktad av en charmerande ung man (när hände det senast?) häromdagen. Han hade ett erbjudande jag inte skulle kunna motstå, påstod han. ”Let’s hear you out, honey”, svarade jag entusiastiskt. Det visade sig handla om försäkringar, men inte sådana om livslång kärlek, utan triviala saker som bostad, bil och liv. Efter idogt bläddrande i pärmar, frenetiskt räknande på miniräknare och många mer eller mindre dumma frågor hade han övertygat mig om sitt ärliga uppsåt och vi nådde en överenskommelse. I den ingick att han skulle skicka en fullmakt för mig att signera så att han, helt smärtfritt för mig, skulle kunna avsluta mina nuvarande försäkringar i andra bolag. Så enkelt! Trodde jag. Har just via autogiro betalat första månaden dubbla avgifter för bostadsförsäkringen. Efter en och en halv timmes telefonköande och –samtal har saken retts ut och jag kommer förstås att få tillbaka en del, men ändå.
Så var det ju det här med hundens försäkring! Den älskade vovven börjar bli till åren, vilket innebär att det belopp försäkringsbolaget är villigt att betala ut vid skador stadigt minskar. Men premien ökar, de sista två åren med nästan 100%. I höstas kände jag mig tvungen att ringa och fråga om något blivit fel, jag trodde att de av misstag skickat helårspremien som halvårsfaktura. Men nej. Den charmerande avdelningschefen (varför befinner sig alla charmerande män på andra sidan luren?) höll med om att det verkade orimligt och gick vänligt med på en liten sänkning. Så var den saken ur världen. Så enkelt! Trodde jag. Nu kom nästa halvårsfaktura. Med ett påslag väl motsvarande ”rabatten” från i höstas. Efter nya samtal fick jag emellertid ny ”rabatt” och gläds nu åt att ha kommit undan med en 85%-ig höjning av premien…
Sammanlagt går ungefär 15% av min lön till försäkringar. De facto en nödvändighet för en sjöjungfru som ständigt lyder under LOAD…
Årets ekonomiska bikt
Dags att deklarera! Jag har faktiskt vågat mig på att vara lite modern och deklarerar med hjälp av e-legitimation för tredje året. Skaffade legitimationen för fyra år sedan. Det första materialet som skickades till mig var inte kompatibelt med min dator. Det andra hade ett fel på installationsprogrammet. Det tredje fungerade. Men inte när jag skulle deklarera för första gången, för då hade tiden gått ut och installationen måste göras om. Andra gången jag deklarerade krävdes det sammanlagt en och en halv timmes telefonsupport för att avinstallera allt gammalt och förnya certifikatet. I år satt jag i telefonköer i över fyra timmar i ett hopplöst försök att få reda på vilket det lösenord jag valt och sedan omedelbart förträngt kunde tänkas vara. Kom aldrig fram till supporten, men medan jag väntade passade jag på att rensa lådorna i skrivbordet. Längst in i den vänstra låg en ganska knölig post-it –lapp med ett kryptiskt ord på. Lösenordet… Hmm. Nåja, även en sjöjungfru kan, även om det är väldigt ovanligt, missa någon liten detalj. Huvudskulden måste ju ändå ligga hos den bank som distribuerar min e-legitimation. Hur kan man komma på ett så komplicerat system? Datorn ska starta (ingen självklarhet), internetuppkopplingen ska fungera (ingen självklarhet) jag ska hitta dosa och bankkort (ingen självklarhet) och jag ska komma ihåg ett lösenord (här är väl ändå gränsen nådd?)! Ska jag kanske vara tacksam för att jag slipper gå de femtio stegen till brevlådan, släpandes på den oerhörda tyngd som ett kuvert innehållande min deklaration kan tänkas utgöra?
Vår
Jag har den här veckan fått inte mindre än tre påtagliga påminnelser om hur det är på sommaren. Mygg! Knappt hade solstrålarna hunnit värma marken och vattenpölarna förrän de hemska parasiterna kläcktes i tusental och anföll. Både mig och min häst. Hjälp, dem hade jag totalt glömt bort! Mördarsniglar! Plötsligt låg de där på hundpromenadsstigen. Den första jag fick syn på var pytteliten och jag tror till och med att jag log lite när jag såg den. Jag tog av på stigen till höger och tvärstannade. Hundratals. Omöjligt att ta sig fram utan att riskera geggigt kladd av snigellik på skorna. Det här hade jag glömt bort, yeak! Fästingar! Har tagit ett par på hunden redan. Måste köpa droppar på apoteket. Till både hunden och hästen. Min gamla hund fick borelia, hästen har haft erlichios. Attans, fästingarna hade jag helt förträngt! Längtar redan efter vintern! (?)
En sjöjungfrus bekännelse
Jag ska börja med att förklara det här med att vara sjöjungfru. Som vi alla vet lever sjöjungfrur i havet. Det innebär att de kan röra sig i tre dimensioner, till skillnad från alla landlevande varelser som får finna sig i två. Vi vet också, efter att ha studerat HC Andersens reportage, att en sjöjungfru som tvingas upp på land upplever stark smärta vid varje fotsteg. Så vad händer då när en sjöjungfru, av en naturens nyck, föds i fel kropp och ska försöka framleva hela sitt liv som människa? Jo, saknaden av den tredje dimensionen kommer att fylla henne med en känsla av att vara hämmad, att inte kunna röra sig så fritt som hon borde, varken fysiskt eller andligt. Hon kommer också att uppleva alla de smärtor som livet på land kan orsaka med en intensitet vida överträffande den vanliga människor förnimmer. Kort sagt, en sjöjungfru i människohamn bör i möjligaste mån skyddas från så många ytterligare påfrestningar som möjligt. Som exempel på sådana påfrestningar kan nämnas tider att passa, krånglande teknik, köer av olika slag, rödljus och andra fenomen som av sjöjungfrun kan uppfattas som störande.
Nu är tyvärr inte livet sjöjungfruanpassat. På denna plats kommer den fullständiga förteckningen över djävligheter som inte bara kan inträffa, utan också gör det, att antecknas. Läs och lid!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)