Försäkrande försäkring?

Blev uppringd och uppvaktad av en charmerande ung man (när hände det senast?) häromdagen. Han hade ett erbjudande jag inte skulle kunna motstå, påstod han. ”Let’s hear you out, honey”, svarade jag entusiastiskt. Det visade sig handla om försäkringar, men inte sådana om livslång kärlek, utan triviala saker som bostad, bil och liv. Efter idogt bläddrande i pärmar, frenetiskt räknande på miniräknare och många mer eller mindre dumma frågor hade han övertygat mig om sitt ärliga uppsåt och vi nådde en överenskommelse. I den ingick att han skulle skicka en fullmakt för mig att signera så att han, helt smärtfritt för mig, skulle kunna avsluta mina nuvarande försäkringar i andra bolag. Så enkelt! Trodde jag. Har just via autogiro betalat första månaden dubbla avgifter för bostadsförsäkringen. Efter en och en halv timmes telefonköande och –samtal har saken retts ut och jag kommer förstås att få tillbaka en del, men ändå.

Så var det ju det här med hundens försäkring! Den älskade vovven börjar bli till åren, vilket innebär att det belopp försäkringsbolaget är villigt att betala ut vid skador stadigt minskar. Men premien ökar, de sista två åren med nästan 100%. I höstas kände jag mig tvungen att ringa och fråga om något blivit fel, jag trodde att de av misstag skickat helårspremien som halvårsfaktura. Men nej. Den charmerande avdelningschefen (varför befinner sig alla charmerande män på andra sidan luren?) höll med om att det verkade orimligt och gick vänligt med på en liten sänkning. Så var den saken ur världen. Så enkelt! Trodde jag. Nu kom nästa halvårsfaktura. Med ett påslag väl motsvarande ”rabatten” från i höstas. Efter nya samtal fick jag emellertid ny ”rabatt” och gläds nu åt att ha kommit undan med en 85%-ig höjning av premien…

Sammanlagt går ungefär 15% av min lön till försäkringar. De facto en nödvändighet för en sjöjungfru som ständigt lyder under LOAD…