Dags att deklarera! Jag har faktiskt vågat mig på att vara lite modern och deklarerar med hjälp av e-legitimation för tredje året. Skaffade legitimationen för fyra år sedan. Det första materialet som skickades till mig var inte kompatibelt med min dator. Det andra hade ett fel på installationsprogrammet. Det tredje fungerade. Men inte när jag skulle deklarera för första gången, för då hade tiden gått ut och installationen måste göras om. Andra gången jag deklarerade krävdes det sammanlagt en och en halv timmes telefonsupport för att avinstallera allt gammalt och förnya certifikatet. I år satt jag i telefonköer i över fyra timmar i ett hopplöst försök att få reda på vilket det lösenord jag valt och sedan omedelbart förträngt kunde tänkas vara. Kom aldrig fram till supporten, men medan jag väntade passade jag på att rensa lådorna i skrivbordet. Längst in i den vänstra låg en ganska knölig post-it –lapp med ett kryptiskt ord på. Lösenordet… Hmm. Nåja, även en sjöjungfru kan, även om det är väldigt ovanligt, missa någon liten detalj. Huvudskulden måste ju ändå ligga hos den bank som distribuerar min e-legitimation. Hur kan man komma på ett så komplicerat system? Datorn ska starta (ingen självklarhet), internetuppkopplingen ska fungera (ingen självklarhet) jag ska hitta dosa och bankkort (ingen självklarhet) och jag ska komma ihåg ett lösenord (här är väl ändå gränsen nådd?)! Ska jag kanske vara tacksam för att jag slipper gå de femtio stegen till brevlådan, släpandes på den oerhörda tyngd som ett kuvert innehållande min deklaration kan tänkas utgöra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar