Ja, vad säger man? Och i vilken ordning ska jag ta det?
Börjar med bilen. Jag hittade en som skulle passa mig perfekt på nätet. Åkte till säljaren, en bilfirma precis i närheten. Tyvärr var den inte inne, det är en bil som använts av en säljare som var långledig över helgen. Återvände veckan därpå. Tyvärr var den inte inne, utlånad till kund. Fixade lånet. Ringde. Bilen är såld...
Så kommer turen till hälsan. Jag har gått och dragit på en irriterande hosta en längre tid. Varit allmänt hängig större delen av hösten. Så blev jag lite snuvig och hostan ökade irriterande mycket. Jaha, tänkte jag, det blir att krypa till det ideomatiska korset och uppsöka läkare för att, mycket motvilligt, kurera hostan en gång för alla med pencillin. Trodde jag. Farbror doktor hade en annan tanke. Han började med diverse prover och konstaterade att jag var typ kärnfrisk, i alla fall enligt sänka och blodprov. Men han kunde ju både se och höra mina problem. Så - efter diverse nya prover - fastslog han astma... What?
Nu har jag gått på mediciner ett tag och måste ju erkänna: hostan är i princip borta och jag kan anstränga kroppen utan att få dåndimpen. Är inte heller lika allmänt slutkörd. MEN... Jag och mediciner är ingen bra kombo. Finns det biverkningar så får jag dem (skälet till min ovilja att ta pencillin beror t ex på att jag de sista gångerna fått allergiska reaktioner, även om det nu är 20 år sedan)! Det innebär att jag nu kan roa mig med hysterisk hjärtklappning och - why not - insomningssvårigheter. Ännu fler timmar av dygnet att exempelvis ägna åt att uppdatera bloggar!
Here we go again!
Nu upprepar jag mig igen! Är så fascinerad över att det ska vara nödvändigt...
Vill alltså köpa ny bil. Som jag inte har råd med. Behöver låna pengar. Lite bakgrund: Lånade pengar för att köpa bostad. Sålde sommarstuga. Löste lånet. Ringde banken, tänkte att jag kanske skulle behålla en del av lånet för att t ex köpa bil. "Inga problem", svarade de, "den dag du behöver det så bara slår du en signal så löser vi det problemet". Nu behöver jag, så slog en signal. Avkrävdes 'personlig kod'. Igen! Hittade den jag sist valde (trodde jag). Provade förgäves. Lyckades så småningom hitta en levande person att prata med. Han hjälpte mig med två saker: att skicka ut en ny "personlig kod" och ett telefonnummer till mitt lokala kontor som skulle hjälpa mig.
Fick en ny kod hemskickad. Ringde med hjälp av denna det lokala kontoret. En kille i andra änden av landet svarade. Kontoret har bara öppet på tider som för oss vanliga arbetare ter sig som vansinniga, övriga tider besvaras samtal från annan, geografiskt utspridd, personal. Han bekräftade att det telefonnummer jag fått verkligen egentligen gick till det lokala kontoret.
Väntade tills kontoret öppnat. Ringde. Samtalet besvarades av en oerhört irriterad kvinna som flera gånger poängterade att hon var upptagen med ett kundmöte och undrade hur jag fått numret. Ja, alltså, först från den allmänna informatören och sedan bekräftat av 'jouren'. Ursäkta mig... Bad alltså om ursäkt på bästa jungfrusätt, hoppas att samtalet bandades och ser mig om efter en ny bank!
Vill alltså köpa ny bil. Som jag inte har råd med. Behöver låna pengar. Lite bakgrund: Lånade pengar för att köpa bostad. Sålde sommarstuga. Löste lånet. Ringde banken, tänkte att jag kanske skulle behålla en del av lånet för att t ex köpa bil. "Inga problem", svarade de, "den dag du behöver det så bara slår du en signal så löser vi det problemet". Nu behöver jag, så slog en signal. Avkrävdes 'personlig kod'. Igen! Hittade den jag sist valde (trodde jag). Provade förgäves. Lyckades så småningom hitta en levande person att prata med. Han hjälpte mig med två saker: att skicka ut en ny "personlig kod" och ett telefonnummer till mitt lokala kontor som skulle hjälpa mig.
Fick en ny kod hemskickad. Ringde med hjälp av denna det lokala kontoret. En kille i andra änden av landet svarade. Kontoret har bara öppet på tider som för oss vanliga arbetare ter sig som vansinniga, övriga tider besvaras samtal från annan, geografiskt utspridd, personal. Han bekräftade att det telefonnummer jag fått verkligen egentligen gick till det lokala kontoret.
Väntade tills kontoret öppnat. Ringde. Samtalet besvarades av en oerhört irriterad kvinna som flera gånger poängterade att hon var upptagen med ett kundmöte och undrade hur jag fått numret. Ja, alltså, först från den allmänna informatören och sedan bekräftat av 'jouren'. Ursäkta mig... Bad alltså om ursäkt på bästa jungfrusätt, hoppas att samtalet bandades och ser mig om efter en ny bank!
Nytt år!
Så var det det här med nyårslöften. Jag brukar av princip bara avge ett: att inte uttala några. Just nu är jag beredd att ändå göra det: Jag lovar att under året införskaffa en ny bil. Trots att jag älskar den jag har. Men den har börjat att ta sig friheter jag inte riktigt orkar med.
Min bil lever sitt eget liv! Oftast innebär det att den väljer att samarbeta med mig, men inte på alla sätt och inte i alla stunder. Några exempel:
Blinkersreläet. När jag har blinkat åt något håll så fortsätter sedan reläet att klicka. Klicket-i-klick. Klick-klick. Klicket-i klick-klick-klick. Klicket-i klick. Klick. Så kan det hålla på. Hur länge som helst. Egentligen inget stort bekymmer om det inte också hängde ihop med varningsblinkersen. Som inte fungerar alls. Vidden av den problematiken redogörs nedan.
Acceleration. Jag har en turbo i motorn som ska kicka igång när jag trampar gasen i botten. Till exempel vid omkörning. Just nu skulle man kunna säga att den inte gör det. Någonting går fruktansvärt fel. Motorn hostar till och all prestanda försvinner. Det finns bara en sak att göra: att köra in till kanten, stänga av motorn och låta den vila en stund. Det är då det är praktiskt med en varningsblinkers. Som jag alltså inte har. Så småningom kan jag smyga iväg, försiktigt, försiktigt. Efter en stund beter den sig som vanligt. Ja, jag har kollat kondens, bränslemängdsmätare, tändstift, bränslefilter och allt annat som skulle kunna orsaka detta.
Bakluckan. Det finns någon sorts fjädring som ska hålla uppe luckan när man lastar in saker. Den fungerar sådär. Jag öppnar luckan och ägnar åtskillig tid åt att försäkra mig om att den stannar i sitt öppna läge. Börjar sedan lasta ur eller in. Luckan faller med full kraft i huvudet på mig. Typ varje dag.
Stereon. Jag har för länge sedan givit upp mina försök att spela en CD-skiva. Efter en stund spottas den ut. Och inte nog med det, stereon försöker också spotta ut imaginära skivor typ hela tiden, även när bilen är avstängd och nyckeln urtagen. Det drar ström. Det innebär att jag måste montera bort stereon varje gång jag stänger av bilen. Radion fungerar. Sådär. Den byter kanal helt av sig själv och låter sig inte längre ställas in. Just nu pendlar den mellan P1, P4 och Lugna favoriter. Kunde vara värre.
Låset. Sedan några månader har bilen bestämt sig för att låsa sig automatiskt ungefär 30 sekunder efter det att jag har låst upp den. Såvida jag inte har startat den. Oftast hinner jag, men ett par gånger i veckan hinner larmet gå igång och misstänkliggör mig som tänkbar biltjuv både i mina grannars ögon och alla kundernas på marknadsvaruhusets kundparkering.
Samtidigt är ju detta verkligen MIN bil! Om jag säljer den vidare - vem kommer att älska den trots alla egenheter i samma utsträckning som jag ändå gör?
Det kanske inte kommer att gå så bra med det här nyårslöftet...
Min bil lever sitt eget liv! Oftast innebär det att den väljer att samarbeta med mig, men inte på alla sätt och inte i alla stunder. Några exempel:
Blinkersreläet. När jag har blinkat åt något håll så fortsätter sedan reläet att klicka. Klicket-i-klick. Klick-klick. Klicket-i klick-klick-klick. Klicket-i klick. Klick. Så kan det hålla på. Hur länge som helst. Egentligen inget stort bekymmer om det inte också hängde ihop med varningsblinkersen. Som inte fungerar alls. Vidden av den problematiken redogörs nedan.
Acceleration. Jag har en turbo i motorn som ska kicka igång när jag trampar gasen i botten. Till exempel vid omkörning. Just nu skulle man kunna säga att den inte gör det. Någonting går fruktansvärt fel. Motorn hostar till och all prestanda försvinner. Det finns bara en sak att göra: att köra in till kanten, stänga av motorn och låta den vila en stund. Det är då det är praktiskt med en varningsblinkers. Som jag alltså inte har. Så småningom kan jag smyga iväg, försiktigt, försiktigt. Efter en stund beter den sig som vanligt. Ja, jag har kollat kondens, bränslemängdsmätare, tändstift, bränslefilter och allt annat som skulle kunna orsaka detta.
Bakluckan. Det finns någon sorts fjädring som ska hålla uppe luckan när man lastar in saker. Den fungerar sådär. Jag öppnar luckan och ägnar åtskillig tid åt att försäkra mig om att den stannar i sitt öppna läge. Börjar sedan lasta ur eller in. Luckan faller med full kraft i huvudet på mig. Typ varje dag.
Stereon. Jag har för länge sedan givit upp mina försök att spela en CD-skiva. Efter en stund spottas den ut. Och inte nog med det, stereon försöker också spotta ut imaginära skivor typ hela tiden, även när bilen är avstängd och nyckeln urtagen. Det drar ström. Det innebär att jag måste montera bort stereon varje gång jag stänger av bilen. Radion fungerar. Sådär. Den byter kanal helt av sig själv och låter sig inte längre ställas in. Just nu pendlar den mellan P1, P4 och Lugna favoriter. Kunde vara värre.
Låset. Sedan några månader har bilen bestämt sig för att låsa sig automatiskt ungefär 30 sekunder efter det att jag har låst upp den. Såvida jag inte har startat den. Oftast hinner jag, men ett par gånger i veckan hinner larmet gå igång och misstänkliggör mig som tänkbar biltjuv både i mina grannars ögon och alla kundernas på marknadsvaruhusets kundparkering.
Samtidigt är ju detta verkligen MIN bil! Om jag säljer den vidare - vem kommer att älska den trots alla egenheter i samma utsträckning som jag ändå gör?
Det kanske inte kommer att gå så bra med det här nyårslöftet...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)