Ännu ett uppbrott!

Så börjar ännu ett förhållande närma sig sitt slut! Efter många, många år, 30, tror jag, är det snart över. Jag talar medlemskap i OK. Eller OKQ8 som det numera heter. Vårt förhållande är långt och har varit innerligt.

Jag var 14 år och hade blivit med häst. Om jag inte tog henne direkt skulle hon avlivas. Det fick inte ske. Ett av problemen var att hitta ett ställe att ha henne på. Jag tog telefonkatalogens kartor och började cykla. Till Ekerö. Och Nacka. Och Värmdö. Och Tyresö. Där gick jag in på en OK- mack. Ställde den vanliga frågan: ”Hej, finns det några stall här i närheten där man kan hyra in sin häst?”Mannen som svarade hade ett förslag. Det förslaget resulterade i att jag fick min häst. Hans dotter har senare blivit min bästa sjöjungfrusyster. Macken blev min första fasta arbetsplats. Där mötte jag min (numera X-) man. Där fick jag erfarenheter och vänner för livet. Där finansierade jag genom extraarbete min utbildning. OK har betytt mycket för mig.

När jag började arbeta på OK lämnade medlemmarna varje år in en liten påse där de prydligt räknat ihop summan av årets kvitton för att på det sättet få del av sin återbäring. Detta är en förmån förunnat delägare. Senare kom denna procedur att förenklas genom ett medlemskort som kunde dras i en kortläsare och därigenom automatisk registrera inköpen. Ett par år senare fanns möjligheten att koppla denna registrering till sitt kontokort.

I veckan fick jag ett litet brev. Från OKQ8. Där meddelade de att denna registreringsmöjlighet inte längre kommer att finnas. Av sekretesskäl (eller hur!!! Återigen multipela utropstecken, ytterst befogade) avaktiveras kopplingen till kontokortet! Men det finns fortfarande en möjlighet att få köpen registrerade direkt – att skaffa DERAS kontokort!

Ojdå! Hoppsan! Visst! Jag avsäger mig genast det kort jag har, och de förmåner jag via detta har i form av ekonomisk rådgivare och ränterabatter… eller? Eller kanske tankar på en annan mack som ligger betydligt närmare?

Nyårslöften

Jag avger som vanligt inga nyårslöften. Helt onödigt, dels för att jag per automatik skulle göra allt jag kan för att bryta dem (kan inte rå för det, det bara ligger i min natur att obstruera mot regler) och dels att jag finner det onödigt eftersom en sjöjungfru sällan besitter de fel som behöver korrigeras genom ett löfte…

Men det finns andra som borde avge nyårslöften. Här några ödmjuka förslag:

SJ: Vi lovar att i den mån det är möjligt vara så försenade att de resenärer som räknat med att få biljettpriset återbetalat också får det. Om tåget ändå är i tid är vi beredda att kompensera även detta.

Min hund: Jag lovar att hela året visa min kärlek till min matte genom att inte insjukna på ett sätt som påverkar henne negativt, varken känslomässigt eller ekonomiskt!

Min häst: Jag lovar att hela året visa min kärlek till min matte genom att inte insjukna på ett sätt som påverkar henne negativt, varken känslomässigt eller ekonomiskt!

Min familj: Jag lovar att älska henne trots att hon är hopplös på att höra av sig, komma ihåg födelsedagar och annat viktigt.

Mina vänner: Jag lovar att älska henne trots att hon är hopplös på att höra av sig, komma ihåg födelsedagar och annat viktigt.

…

OK, jag avger ett löfte ändå, bara för att jag faktiskt kan hålla det:

Till min hund, häst, min familj och mina vänner: Jag lovar att jag älskar er, även när ni insjuknar, när jag missar att höra av mig, era födelsedagar och annat viktigt, just let me know! Fast SJ lovar jag däremot inget…