Jag följde en magkänsla och ringde mitt försäkringsbolag för att kolla att ingen faktura skickats för det undermånliga stenskottsarbete. Det fanns en faktura! Varför blev jag inte förvånad?
Jag meddelade mitt förträffliga försäkringsbolag att de inte under några omständigheter ska betala den. Jag har flera utlåtanden över det dåligt utförda arbetet - men framför allt att de borde ha rekommenderat byte av rutan. Bolaget, med initialerna TH, gör en notering och erbjuder sig att bestrida fakturan rättsligt om det behövs.
Jag ringer firman och berättar för en växeltelefonist om den felaktiga faktureringen. Kopplas till samma charmerande receptionist som jag tidigare haft diverse ordväxlingar med. Hon säger att hon mycket tydligt minns mig (fattas bara annat!) och att de ändå måste få betalt för utfört arbete.
NEJ! Det var just det! Ni ska INTE ha betalt för det arbetet! Det var USELT! upplyser jag henne om så sjöjungfruvänligt som det bara är möjligt.
Hon upprepar företagets policy om att inte lämna några garantier. Jag påpekar enkelt att kvaliteten på arbetet inte är något som hon och jag behöver diskutera, det kan avgöras i annat forum, där mitt försäkringsbolag gärna är en av parterna och hennes chef den andra. Nu vill hon ha namnet på min handläggare. Som jag inte har. Jag ber att få återkomma. Ringer försäkringsbolaget och får namnet. Under samtalet plingar det till i luren. Det finns ett röstmeddelande. Från min favoritreceptionist. 'Jag har mackulerat fakturan" säger hon. Den som lever får se...
Skottpengar
Min nya bil! Ett stenskott! En långtradare framför mig släpper lite grus. Ett stenskott! I min fina, nya bils ruta! Och mitt under terminen! Har jag tid? Nej!
Sommarlov! På min "att-göra-lista" står att fixa stenskottet. Bokar alltså tid på en firma som flitigt annonserar via radio. Och som finns nära. Nu utspelar sig följande:
- Jag anländer vid bokad tid
- Jag anmäler mig i kassan
- Jag informeras om att de inte lämnar några som helst garantier för resultatet
- Jag säger att om de inte tror att de kan fixa skadan så kan jag gå till någon annan
- Jag ber om att någon ska komma ut och inspektera skadan för ett utlåtande
- Jag presenteras för mycket ung medarbetare som upprepar företagets policy; att de inte kan lämna några garantier, men att han ändå kan göra skadan mindre
- Jag upprepar att jag kan gå till någon annan om han känner sig osäker
- Jag föräkras igen om att skadan kommer att upplevas betydligt mindre
- Jag accepterar. Lämnar bilen och går och handlar.
- Jag återvänder. Konstaterar omedelbart att skadan är ännu mer märkbar än tidigare. Påtalar detta.
- Jag informeras åter om företagets policy att inte ge några garantier.
- Jag återger den konversation som tidigare utspelat sig, bland annat det parti då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan.
- Jag informeras om att detta tolkats mer som ett hot än ett erbjudande! What? En sjöjungfru hotar aldrig, vi ger bara löften!
- Jag lovar att återkomma, efter att ha fått ett oberoende utlåtande.
- Jag skaffar detta utlåtande. Jobbet är asdåligt utfört! Bilen kommer inte att gå igenom en besiktning. En skicklig glasmästare hade kanske klarat det, en mindre skicklig borde ha rekommenderat byte av hela rutan. Nu går skadan inte längre att reparera.
- Jag återvänder till glasfirman.
- Jag informeras återigen om deras policy att inte lämna några garantier.
- Jag återger delar av vår tidigare konversation, bland annat delen då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan om de känner den minsta lilla oro över uppdraget. Det erbjudande som de tolkade som hot.
- Jag föreslår att de ska "göra om - göra rätt". De avböjer. Säger att de annulerar fakturan.
Jag har alltså en ruta med en stor bubbla mitt i synfältet. På min "att-göra-lista" står, fortfarande, att fixa stenskottet! Jag har ju hela sommaren på mig...
Sommarlov! På min "att-göra-lista" står att fixa stenskottet. Bokar alltså tid på en firma som flitigt annonserar via radio. Och som finns nära. Nu utspelar sig följande:
- Jag anländer vid bokad tid
- Jag anmäler mig i kassan
- Jag informeras om att de inte lämnar några som helst garantier för resultatet
- Jag säger att om de inte tror att de kan fixa skadan så kan jag gå till någon annan
- Jag ber om att någon ska komma ut och inspektera skadan för ett utlåtande
- Jag presenteras för mycket ung medarbetare som upprepar företagets policy; att de inte kan lämna några garantier, men att han ändå kan göra skadan mindre
- Jag upprepar att jag kan gå till någon annan om han känner sig osäker
- Jag föräkras igen om att skadan kommer att upplevas betydligt mindre
- Jag accepterar. Lämnar bilen och går och handlar.
- Jag återvänder. Konstaterar omedelbart att skadan är ännu mer märkbar än tidigare. Påtalar detta.
- Jag informeras åter om företagets policy att inte ge några garantier.
- Jag återger den konversation som tidigare utspelat sig, bland annat det parti då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan.
- Jag informeras om att detta tolkats mer som ett hot än ett erbjudande! What? En sjöjungfru hotar aldrig, vi ger bara löften!
- Jag lovar att återkomma, efter att ha fått ett oberoende utlåtande.
- Jag skaffar detta utlåtande. Jobbet är asdåligt utfört! Bilen kommer inte att gå igenom en besiktning. En skicklig glasmästare hade kanske klarat det, en mindre skicklig borde ha rekommenderat byte av hela rutan. Nu går skadan inte längre att reparera.
- Jag återvänder till glasfirman.
- Jag informeras återigen om deras policy att inte lämna några garantier.
- Jag återger delar av vår tidigare konversation, bland annat delen då jag erbjuder mig att vända mig till någon annan om de känner den minsta lilla oro över uppdraget. Det erbjudande som de tolkade som hot.
- Jag föreslår att de ska "göra om - göra rätt". De avböjer. Säger att de annulerar fakturan.
Jag har alltså en ruta med en stor bubbla mitt i synfältet. På min "att-göra-lista" står, fortfarande, att fixa stenskottet! Jag har ju hela sommaren på mig...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)