Jag har de sista veckorna sammanträffat med åtminstone två personer, medelålders män anställda för att sälja sina respektive produkter, som nog har haft en lite besvärligare kund än de tänkt sig. Låt oss uttrycka det så här: De har inte sjöjungfruanpassat sitt säljande.
Vi kan ju börja med bilförsäljaren. Jag har ju alltså köpt en ny bil. Jag är supernöjd med den, det ska erkännas! Men i veckan ramlade det ner en påminnelse på betalning av en försäkring som jag inte tecknat. Jag misstänkte bluffaktura, så jag ringde bilfirman för att informera dem. Döm om min förvåning då de hävdar att jag undertecknat ett avtal på denna försäkring! Skulle inte tro det! Jag blev uppmanad att teckna en försäkring innan jag hämtade bilen, vilket jag också gjorde. Med mitt "gamla" försäkringsbolag som jag är helt nöjd med. Detta kontrollerades också av bilfirman före avhämtning. Nu beklagade de det inträffade men hävdade att jag ändå godkänt detta med en underskrift - samma som konfirmerade köpet - och sa att jag skulle kunna byta tillbaka efter 6 månader. Att det inte går att ha två försäkringar. Att jag var bunden till deras avtal. What? Jag har redan betalat mitt "gamla" bolag. Ringde detta. De bekräftade att jag gjort en överenskommelse med dem och att jag som kund aldrig kan vara bunden på det sätt säljaren påstod utan att jag absolut är fri att välja (just det, där har de fattat det här med sjöjungfruliga rättigheter). Erbjöd rättslig hjälp om det skulle behövas. Ringde därpå det pådyvlade försäkringsbolaget. Som beklagade och omedelbart annulerade försäkringen. Där gick nog säljaren miste om en del provision!
Så till pensionen! Eftersom jag lånade pengar till bilen så blev jag "premiumkund" hos banken. De ville väldigt gärna hjälpa mig att se över mitt pensionssparande. Detta välkomnades - jag har en vag uppfattning om att jag bör sluta månadsspara som jag gör på grund av ändrade regler för avdrag. Bokade alltså tid hos en rådgivare. Denna man hade uppenbarligen bara ett mål: att få mig att flytta allt sparande till bankens egna fonder. Hans argument? Att det skulle bli lättare för mig att följa utvecklingen på "mina sidor". Vänta nu, jag är okunnig i detta, men inte dum i huvudet! Visst, jag är helt oinsatt i fond-världen, värre än så faktiskt, i förskönande ordalag skulle man kunna säga att jag är ointresserad, eller kanske till och med: otroligt skeptisk! I min värld är fonder och aktier "icke-pengar" med ett imaginärt värde som nyckfullt sätts av - ja, vem? Finns de ens? Jag ska inte fördjupa mig i detta, men kontentan är: för mig räcker det inte att en representant för min bank påstår att jag ska flytta alla mina pensionspengar till att hans bank för att jag ska kunna följa utvecklingen på "mina sidor". Efter hans två timmar långa genomgång, med förberedd PowerPoint-presentation, tackade jag bestämt nej till alla hans förslag, trots att jag gått dit med föresatsen att tacksamt acceptera desamma. Där gick han nog miste om en del provision!
Ha! Pilutta dem, båda två!
