Konsten att vara tacksam

Var på väg från jobbet en, nästan, helt vanlig dag. Hade hämtat hunden hos daghusse, handlat lite och lyssnade på den mycket spännande CD-boken. Irriterade mig plötsligt på att det hördes så dåligt. Insåg att det som orsakade störningen var ett våldsamt hackande från motorn. Bilen tappade fart, instrumentpanelen blinkade som på ett rymdskepp och en otäck stank spred sig i kupén. Lyckades snabbt styra av huvudleden och in på gästparkeringen i ett litet bostadsområde. Stängde av motorn, öppnade motorhuven och såg förmodligen precis så fånig ut som jag kände mig när jag stirrade ner i motorn som inte ens ser ut som en motor. Saknade för ett ögonblick min gamla Amazon.

Ringde Alfa (stundom lånad ”svärson” som åtminstone ibland inser vikten av att prioritera sjöjungfrur i nöd, heter inte Alfa annat än när han förtjänat det, det kan ibland bli Beta, Omega eller till och med Örjan, men den här dagen absolut Alfa). Han kom omgående till undsättning. Jag var så tacksam.

Alfa startade, lyssnade, körde en sväng, lyssnade igen, lyfte på diverse lock och skakade slutligen på huvudet: ”Jag är lessen, tror att det är topplockspackningen, ring en verkstad!” Ringde min favoritverkstad som omgående skickade en skjuts för både mig och min bil, försåg mig med en lånebil och lovade att ta hand om min älskade fyrhjuling så snabbt som möjligt. Jag var så tacksam.

Diagnosen topplockspackning tyckte den utryckande mekanikern lät rimligt och gav ett preliminärt pris: ”Inte över 12000”. Var inte lika tacksam längre

Morgonen därpå var det punktering på lånebilen. Vars fotbroms inte heller fungerade, men tack och lov handbromsen. På väg hem från stallet insåg jag att inte heller helljuset gick att sätta på. Men jag var ju ändå så otroligt tacksam över att ha tillgång till bil.

Dagen därpå ringde mekanikern. ”Jag har dåliga och goda nyheter, tar de dåliga först. Det var inte topplockspackningen, det var två tändstift som exploderat och slagit sönder lite annat.” Kippade efter andan och såg svarta prickar dansa framför ögonen innan han fortsatte.  Den goda är att det bara kostar en tredjedel så mycket att laga!”

Så notan slutade på 4000:-. Jag är så tacksam…