Jag gick från bilen till porten och genade över gräsmattan. Med ett stort leende sparkade jag i det otroligt vackra högarna av höstlöv. Och minns plötsligt en gammal oförätt!
Jag vet inte hur gammal jag var, kanske i början av tonåren. Min far bor i ett hus med en pytteliten trädgård. Eller ja, tillräckligt stor för att rymma tre äppelträd. En höst när de släppt sina löv drabbades jag och en kompis av ett akut behov av att hoppa i lövhög! Vi räfsade alltså ihop allt och hoppade. Och hoppade. Klättrade upp i äppelträdens grenar och hoppade igen.
Efter en stund insåg vi att det skulle vara ännu roligare att hoppa i en större lövhög. Vi gjorde slag i saken och ringde på hos grannen på ena sidan och frågade om vi fick kratta upp deras löv och ta hem dem. Det fick vi. Grannarna på andra sidan, och ganska många andra längst gatan tyckte också att det var en bra idé. Vi räfsade och räfsade och drog kärra efter kärra till vår hastigt växande lövhög. Efter ett tag täckte den hela tomten. I mitten var den säkert ett par meter, längst staketet på sidorna minst en halvmeter. Och jisses, så vi hoppade!
Farsan blev galen. Det blev han ofta. Av helt obegripliga anledningar. Vad är väl ett par veckors eldande i tunna mot en glad dotter och nöjda grannar? Fattar fortfarande ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar