Skilsmässa!

Många förhållanden slutar i separation, även de man minst anat. Just det här förhållandet har visserligen inte varit särskilt passionerat, men ändå ihärdigt, lite ups-and-downs, men på det hela stabilt. I över tjugo år. Men så smyger sig den där förändringen omärkligt in. Man börjar märka ord. Irritera sig på formuleringar och attityder. Lägga märke till skavanker. Jämföra med andra.

I fredags var det nog. Vid frukostbordet tittade jag på partnern och insåg att vi inte längre talar samma språk. Inte har samma mål. Att det inte kommer att leda någon vart. Jag har känt det på mig då och då, inte riktig orkat ta tag i saken, men nu var det alltså nog. Faktiskt.

En timme senare gjorde jag slut. Via telefon. Fegt kanske, men jag kunde inte komma på något bättre. Trots böner och löften om förbättringar var jag orubblig i mitt beslut. Jag var dessutom ganska bitsk, talade om en och annan sanning utan att svepa in den på något sätt. Är man sjöjungfru så är man, det kan man inte riktigt styra!

En stund senare ringde jag upp en ny. Bara för att kolla om det fanns något lockande erbjudande. Och det gjorde det!

Så nu har jag, efter över tjugo år, bytt morgontidning!