Idag är första
dagen av en ny fas i mitt liv, den som ”stående till arbetsmarknadens
förfogande”. . Jag inbillar mig att jag har tämligen goda förutsättningar att
på egen hand skaffa en anställning, men innan detta är bekräftat kräver
a-kassan, dit jag sedan urminnes tider deponerat en del av min lön, en anmälan
hos arbetsförmedlingen Alltså satte jag mig redan igår och förberedde min
förmodat bejublade entré hos arbetsförmedlingen. Enligt nämnda
arbetsförmedlings hemsida var det en god idé att redan före det fysiska besöket
skapa ett konto hos dem. Detta försökte jag alltså göra…
Jag knappade in
alla tänkbara uppgifter, sparade noga efter var och en av de femtioelva
sidorna. När allt var färdigt skulle jag bara med en enkel musmanöver bekräfta
alla uppgifter. Trodde jag. ”Tekniskt fel, uppsök en arbetsförmedling”. Nu var
ju detta ändå min plan, så jag såg inget problem med det.
Jag var inte ensam
om den planen, visade det sig. Studentavslutningarna i veckan genererade ett
stort antal arbetssökande. Som placerat sig före mig i kön. Kön för att få en
kölapp…
Så småningom blev
det ändå min tur. Kvinnan som skulle hjälpa mig var på skämthumör. ”Är du
registrerad?” ”Vänta ska vi se!” ”Oj, hoppsan, din anmälan verkar ha gått
snett, du måste träffa en handläggare, här är din kölapp!”.
Jag hade nummer
33. Nummer 18 expedierades.
En och en halv
timme senare stod nummer 22 på tur. En figur, uppenbarligen också på
skämthumör, meddelade att extrapersonal var inkallad och att man hoppades kunna
hjälpa alla innan arbetsdagen (deras) var slut. För mig fanns bara ett litet
problem – jag var kallad till arbetsintervju senare under eftermiddagen. På en
rak, och naturligtvis ödmjuk, fråga var arbetsförmedlaren osäker på om jag
borde fortsätta min väntan eller prioritera möjligheten att faktiskt få ett
jobb…
Jag avvek. Krävde
någon sorts intyg på att jag ändå varit där, vilket först (i ett anfall av
skämtlynne?) verkade helt omöjligt men ändå slutligen gick att ordna. Har lovat
att inställa mig för registrering under morgondagen. Kul? Jag skrattar inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar