Jag ser ljuset! – not!

Det här med sommar- och vintertid, vad är det? Egentligen? Allvarligt? Vi skulle faktiskt kunna bara komma överens om att börja jobba en timme tidigare eller senare, om nu det var ett problem. Väg denna enkla överenskommelse mot min älskade hästs verklighet – att plötsligt matas och släppas ut en timme tidigare eller senare än dagen innan. Vad är poängen?

Om vi nu ändå ponerar att tidsomställningen är ett måste – varför görs den åt fel håll? Särskilt tydligt är detta nu på hösten. Plötsligt vaknar jag i halvljus. Visst finns det fördelar – jag slipper trycka på ljusknappen när jag tar mig ut mot badrummet och kan nästan läsa morgontidningen utan att belasta elräkningen. Några dagar i alla fall, sedan faller vintermörkret obönhörligt. Däremot går jag hem i mörker, något jag inte gjorde före omställningen. Som hund- och hästägare hade det varit ytterligt värdefullt med ytterligare en timme dagsljus, i alla fall under en period. På kvällen alltså, när jag är ledig. Om det är mörkt eller ljust utanför fönstret under dagtid på min arbetsplats tar jag mig friheten att strunta fullständigt i.

Visst, jag är medveten om att det är vintertiden som är vår ”gamla” tid, den ursprungliga. Men nu har vi ju ändå övergivit dess patent, så varför inte göra det fullt ut och behålla sommartiden som mall för att sedan ställa TILLBAKA klockan på hösten? Fördelarna är uppenbara – människor i allmänhet och sjöjungfrur i synnerhet kan få en liten gnutta möjlighet att se ljuset.

Är det bara jag som ser vitsen med det?