Den envisa förkylning som orättvist drabbat har bland annat inneburit en betydligt minskad aptit. Den är inte borta, men har inskränkt sig till att bara rikta sig mot sådant som är riktigt smarrigt. Riktigt, riktigt smarrigt!
Idag infann den sig inte förrän på hemvägen från stallet. Och jag insåg med glasklart sinne vad jag ville ha - sushi! Lyckligtvis ligger det ett litet sushi-hak väldigt lämpligt strax före hemmet.
Det här är förstås inte första gången. Oftast går det bra, men ett antal gånger har jag fått vända om hem för att hämta plånboken. Någon gång har jag kommit två sekunder efter stängning. En gång var det stängt pga thailändsk högtid.
Idag var det värre. Restaurangen visade sig vara borta! Nej, inte stängd, utan - borta! Innanför järnstängsel stod en stor grävmasin och ett hål i marken... Jo men visst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar